Ibland måste man omvärdera sina människor man har omkring sig . Det ströd som finns starkt idag kanske inte alltid finns.
Jag har lite med egna ögon insett hur vissa inte finns kvar och nadra står fast men även en helt ny som funnits där sedan kort tid. Vissa männskor träffar man på i ett syfte och ödet. Jag säger nej, att det är inte ödet även man jag inte vill säga motsatsen.
Det jag menar är att Ens Viktiga närmaste omgivnings-krets stöttar dig fullstädigt på ett sätt som enabrt en annan NPF förälder kan först. De läser av hur du mår utan att ord utbytts, enbart ett hej sägs och hela ens sinre skriker hjälp mig så får man hjälpen utan att just dem orden hjälp har blivit sagda!
för en ensamstående förälder kan just detta liv vara övermäktigt då normala liver ska göra sig påminnd. Då behövs någon utifrån som ser på en med samm aperspektiv som en anna npf-förälder men som inte är i livet med det så att säga.

Idag har jag fått stöd av två mycket bra vänner, den ena kunde jag umgås med nästan hela dagebn, den adre kunde jag få stöd via ett fåtal fraser och ord. Stöder betyder mer i hjärtat när det är ens verkligen bästa vän. Idag har jag fått mer i utbyte än någonsin trots att jag visste att jag kommer vara trött när jag jobbar natten men vet ni vad. Ibland är det värd det!
Kravlöst umgånge är det bästa samtidigt som förståelse finns. inget dömmande bakom orden utan aceptans.
Aceptans är vad man väljer när ni umgås med oss.

Tack Bästa Ylva
Och Tack till Don <3 U are amazin, awsome!

Väcktes av att en Ben10 fnittrade och sa ett glatt Godmorgon!
Sedan visade han stolt upp sitt konstverk. Han hade målat på samtliga dörrar hos oss, MED TOUH!!
Nej jag var inte direkt glad men jag var nyvaken så frågan som ställdes var ...
- HUR tänkte du nu?
- Vilket program tänkte du på?
- VEM är du nu?

Dessa tre frågor gav mig svar från Ben10 och jag kunde då inte ställa han till svars för det han hade gjort. Han tänkte bra i sin lek men han visste mycket väl att han inte ska måla med tough penna på dörrar eller sätta klistermärken, eller tejp på väggarna.
Denna insikt gav mig tillräcklig information för mig att veta att han minnsan kunde ställas till svars för det han hade gjort.. alltså målat på dörrarna.

Han sa själv att han måste gå till sin plats vid balkongen och tänka på en sak i 11 minuter! ( Ja grabben är insiktsfull )
Medan han satt i sina 11 minuter så städade ag undan allt hans konstverk.
Sonen rent spontan säger att Silik bang och smutsen är väck!
säger att en del bra reklam fastnar och inte bara leksaks reklamen på cartoon network. Efter att han suttit sina 11 minuter så kunde han själv säga vad han gjort för att sitta i 11 minuter vild balklondörren och ha tråkigt.
Med Timstockens hjälp kunde han höra när hans minuter gått men jag var inte klar med mitt så han väntade tålmodigt kvar på sin plats. Visserligen satt han och pilla på händerna, satt på fingrarna , pilla med tårna och så vidare men kvar satt han. 

 

Det blev inte så mycket mer påhitt men väl ett energiknippe av dess like  då han inte ville vara lugnt på något sätt trots medecin intagen. Anledningen var att han skulle åka till oskarshamn med mormor så självklart var han exalterad inför detta. När mormor väl kom vid 9 så hade jag nyss satt mig för att äta frukost med min Ben10. Ur hennes mun kommer då varför vi inte varit klara för att åka.  Jag berättade anledningen och ifrån henne kommer då utterligare en tillrättavisning som jag redan taigt hand om!!

 

Ett tips är att Vårdnadshavare redan tillrättavisat eller lärt barnet med ADHD  och autism eller annan diagnso om vad som är bra och inte bra. Så era åsikter får ni behålla själv. Det NI just ser är kanske 55 minuter av ett sammanhang som är 1 timme långt eller enbart reflektioner av det som varit. Tro mig! Ni vill inte höra när era vänner pratar om något dåligt NI har gjort för att prata om det FRAMFÖR personen i fråga.

Det är fult att prata över huvudet på barnet med diagnoser som om de inte skulle höra!

Detta kan jag reta mig gallfeber på när det kommer till min egen närhet vilket jag inte är sen att ryta till.

 

Att ni tror er veta bättre än oss gör er inte till expertråd- TRO MIG Ni kommer bli tillfrågade om råd i det ämmne ni behärskar. TIlls dess håll er undan uppfostran om barn med diagnoser när ni själva inte har något barn eller  någon annan med liknande diagnoser. Era råd behövs inte förens vi efterfårgar dem.  just sayin.

 

 

Under skärtorsdagen kom det ett gäng påskkärringar o gubbar som ringde på våran dörr och varje gång det gjorde de så hoppade Ben10 till. Han fick oro i kroppen och gick upp helt i varv.
Efter skrikutbrott och sammanbrott från min älskade Ben10 för veckan som varit om skolan och att ahn testar mig mer så räcker inte min energi till att fira påsk så vi hängde denna lapp på vår dörr.
I hans autismvärld så är det en vanlig torsdag och enligt sed rutin så är det pannkakor och plättar till middag.

 

Runt storhelger så tar vi gärna på oss denna mantel som tyngs ner av av krav, måsten och prestationsångest som i sin tur ger stress som läggs på. Varje gång har jag tagit på mig denna mantel som jag torr många nadra gjort men för oss NPF föräldrar så tar vi på oss denna men på våra villkor. Många tar inte ens på sig den om Autism är den del som påverkar familjelivet.  Jag har med sonen hittat våra rutiner som verkligen fungerar och detta utan att ta på oss denna mantel. Iår blev det alltså en NEJ TACK till påsk!

Jag är oehört nöjd och tillfredställd med mitt beslut för detta beslut är just det perfekta för mig och Ben10!

hörde ni? det bästa för just oss.

Vår tordag fortsatte med pannkakor och sen film.

Jag var inte mitt tipp topp jag men jag var min bästa , lugn för min son.

 

Jag prioriterar min energi till lugn och ro.
Ni andra får ha en trevlig påsk.

Idag har jag varit tvungen att göra ett belönings schema för min Ben10 så han ska se en motivation till att hjälpa till hemma. Den svåraste och mest långdragna syssla hemma för Ben10 är att ta bort hans leksaker från vardagsrummet och in till hans rum och även städa undan alla leksaker från golvet. Syftet är att han ska känna ansvar och träna sig på att det är han som ansvarar för sina leksaker och grejer då han med åldern blir mer medveten om hans privata sfär.Samt att hjälpa till att vispa i ordning pannkakseten om torsdagar när det bara ska vara Pannkakor om torsdagar, eller lasagne om söndagar. :)

Det har gått över förväntan med hans belöningstavla som hänger i vardagsrummets vägg så han ser tydligt  ser sina belöningar  ( tydlighet är viktgit att en autistisk person ser belöningen för att påminnas om orsak till belöningen och att det blir en rutin).
På ett ögonblick gjorde Ben10 det som krävdes och som skulle ge honom TVÅ klistermärken. Ett klistermärke för vardagsrummet och ett för hans sovrum. Det funkade första kvällen. Nu andra kvällen e vi inte ens hemma hahaha. Jag jobbar natten och han är hos sin mormor. Men det funkerade så bra att jag fortsatte till att göra en Belöningsbok där vi tillsammans ska skriva in hans belöningar så han ser på långsikt hur mycket han kan göra själv och ett verktyg för att han visst klarar av att vara ansvarig men på sitt eget villkor som passar honom i rätt nivå. Detta i sin tur resluterade i att vi fann en tom bok att fylla i med något som det blev en minnes bok. För närvarande så ska vi samla lite om hans morfar..vad de gjorde tillsammans och klistra in fotografier så det blir lite av en minnesdagbok fast mer bilder och enkla meningar.
På långsikt ska det bli lite av en slags hans barndom som han är med och skriver i. Dagboksformat fast mer konkret än abstrakt.

Jag har kommit närmare vissa NPF-föräldrar än innan vilket varit en enorm lättnad för att jag bara kunnat spy galla verkligen om Autismen och om ADHD som finns som jag inte gillar som gör detta så inrutat. Ibland vill man som förälder bara kunna gråta ut och bara få det överstökat utan fördomar, utan att man får tycka-synd-om känslan, utan att man bedöms till mindre bra förälder för att man råkar häva ur sig det ena efer det andra. Jag som förälder kan inte under NÅGRA omständigheter  vara impulsiv och få utlopp för mina känslor utan allt behålls i ett lugn. Jag är mycket mer tolerant och stresstålig än någon uska då det inte ens kan släppas ens i det egna hemmet!  Det finns mycket jag kan avslöja om hur det är men det är en tragedi att vi ses som jobbiga föräldrar som ska tjafsa om allt men vet ni vad? Det handlar om att göra det bästa för ens barn oavsett diagnos eller inte men vi måste kämpa mycket mer och på ett helt annat sätt och oftast EMOT samhället som säger att våra barn aldrig kommer klara sig i det som är normalt . Vi föräldrar med diagnoser måste oftast motbevisa detta. Det är inte ett dugg jobbigt för vi upplever inte det som jobbigt utan det är vad ni ser för en kort minut som ni ser , som gör att ni jsut drar den slutsatsen att det är just jobbigt!

Tro mig detta Är bra jobbigt och ibland orkar vi inte ens gå till vår familj eller nära och bästa vänner för att vi inte vill bli nersedda eller bli tyckt synd om för att vi har våra barn.
Så när vi väljer vår närmaste viktiga personer som är med i vårt liv och våra barn så är det med största källkritik. Visst jag har dömt människor men oftast har jag haft fel om personen innan jag lärt känna personen ifråga. Då först kan jag göra en bedömning om att den ska vara kvar i mitt liv eller inte.

Min son har valt en ung tjej som ser utåt sett lite hård ut men deras kemi funkar extremt bra vilket för mig är en seger! Denna tjej Är otroligt lyhörd och har verkligen tagit till sig det egenskaper som behövs och är framför allt lungn i sig när det behövs. Den viktigaste egenskap som min Ben10 är mer intresserad av att veta är att hon måste vara bra på att spela på playstation och X-Box då det enligt Ben10 inte ingår i min mamma manual.

Nu inväntar vi på ärrendet om att det blir hon som får vara kontaktkompis till Ben10. Detta betyder inte en barnvakt utan att Ben10 har någon som hjälper honom vara social i samhället och kunna våga göra saker själv med stöd av just henne. Livet mot självstädninghet sker på hans villkor i små steg.
För mig betyder det att jag måste träna mig själv i att slappna av och låta hans barnsdom sakta förberedas för tonårsperioden och vad det nu innebär utan att nu måla fan på väggen vilket jag och min bästa VIP NPf förälder YW gör haha :)