Nu blir det ett extremt kort inlägg tills jag kommer hem åter från kalar med ben10.

Denna morgon ska i till Leos Lekland med hans polare V och hans mamma Ylwa. De står redan nu vid parkeringen och väntar med Sonen har inga planer på att skynda på.
Det jag ville skriva nu var att sonen fick ett utbrott, rätt stort där han minsann klargjorde att han ska ha det ena och det andra til gourme frukost. Han fick hälften.
Han slänger ur sig ord i försök att få reaktion vilket han inte får. Jag å andra sidan är lugn och har min normala samtalston med honom med betoning på sluta, är din frukost.
Han beklagar sig för att han måste göra allt själv och utbrister att han minsann vill vara som sin pappa och vara lat!
Jisses inga höga ambitioner i livet men det han säger är est som sagt abra för att de orden ska svida i mig.

I detta läge väljer jag för första gången att berätta varför han bor med mig och inte hos sin pappa på heltid eller ens varför han han varannan vecka hos oss. Han tystnar och kallar mig pappskalle.

I utbrottens hetta är det enkelt att hålla lugnet men inte när tårarna känns i halsgropen och anstiftan till att de ska visas i ögonen.

Nu blir det LEOS LEKLAND ...
Höres mina trogna läsare.