Igår blev det en tur med båten som mammas make har med sin 2 meter långe son. 
Vi hade våra äggmackor med oss som alltid ör obligatoriska för utflykter samt en kanna med kaffe. Vädret var helt makalöst underbart. Min son hade tjatat om att se en fängelsehåla och att gå i djungel (  = Skogen) vilket blev att han fick en upptäcksfärd som blev utöver det vanliga. Jag hade inte för min vildaste fantasi att Robban skulle styra båten till Spåre båk som ligger vid sundet utanför Västerviks vatten. Båken liknade vid närmare till en feängelsehåla så at bara vandra tid var helt underbart att se glädjen och exaltiskt min son blev av hela upplevelsen. 

Min son hade inte lugnet att fiska med den kanke kommer md tiden efter mycket tröning som vi har med allt annat.
all träning emd att han ska ha sin liv väst på sig redan vid bilen innan vi går ut till bryggan var en fin inrepeterad vana för inge protester kom utan han visste diret vad som skulle hände i  och med att han tog på sig den.

Min son hade mycket rörligthet i kroppen och iblan dtror jag om han inte hade myror  i baken för han var verkligen överallt men inte på ett jobbigt sätt utan mer för att han inte viste var han kunde göra av sinenergi under båtförden ut till spårö båken. En vandring til båken var som han tillfredställdes med och han njöt av att få gå i sin takt och utäcka bär lägst hela vägen,
vi gick genom stigar och upp för natur trappor och försökte ta oss fram genom den dåliga skyltade stigen som fanns samt över berg. Vi lyckades att gå fel 2 gånger men till sist kom vi fram.
Min son var helt exaltiskt att få känslan av at besöka påken som i hans fantasi var en fängelshåla.
Förr kune man gå in i båken för att se på utsikten med inte nu längre. Allt var stängt och igenbommat.
Kul hade vi ialafall.

Jag däcka på en gång när vi kom hem så det blev att sova en kortis medan jag hade min son med mig och tittandes på en film. Han hde redan sovit sin del ombord på morfars båt. 
Han pratade hela tiden om allt vi hade upplevt samt den glass vi åkte in tills taden med båten för att ta glassen. Bara det var en upplevelse.
Ibland behövs inte mycket för att glädja han men det gäller för mig att kunna förse han med tillfredställelsen för hans sinnen för att han ska bli lugn i sig själv.
Bara han får utlopp för sin rastlöshet och den energi han konstant har så blir han så lugn efteråt.

Hemma får man nämligen hoppa på soffan samt busa i mammas säng och verkligen leka för hemma har jag gjort om så att han verkligen ska kunna leka hemma med. I mitt hen så  bbor inte bara jag utan min  son med så varför ska man inte göra sitt hem säker för ens barn och inte bara för vuxnes behov.


SPÅRÖ BÅK

Min Lille son e sjuk och hans aptit finns inte. Har försökt muta med pasta hela veckan men inte ens det hjälper. Vädret hjälper knappast när det är varmt redan och han har en feber som matchar!   Min älskling hostar och har sig och har redan hunnit sova i 5 olika omgångar. Medan jag hade tvättstugan så sov han när vi var hemma och när det var dags att gå till tvättstugan vaknade han till men för att sedan så fort vi entrat hemmet somna igen.

Har inte kunnat göra mycket nyttigheter utan bara kunnat städa lite pö om pö mellan varven som han varit helt däckat för febern.

Till min stora glädje och min mors med för den delen flytande panodil för att ta ner så mycket av febern för att se han helt däckat är inte alls roligt. Det känns i  hjärtat när ens barn inte är sig själva under sjukdomstiden.

Han får stanna hemma med mig imorgon istället för att gå iväg med Sin far. Får bli isglass hela dagen imorgon och vad jag nu kan få ner i min son som hans aptit tillåter.

Idag för jag ett mejl om att en mycket älkad person av mig har avlidit. HOn avled för en och en halv vecka sedan men medelandet om hennes bortgång kom först nu.

jag gråter och känner mig helt tom och ledsen. Sakanden efter Riita är så stor att  jag inte kan tänka mig att det är hon har chechat ut från jordelivet är sant.
Hon skulle ju medela om utchekning precis som hon och jag hade avtalat. Detta ska hon minnsan få höra när jag väl kommer dit upp jag med!

Minnet plockar fram studerna som jag var med när hennes älkade make gick bort hastigt och n repeterar sig händelsen  och det knappt ett år efter att maken gick bort.
Faan ta dig som ska ta ifrån människorna från jordelivet  i ett hastigt ryck.
3 månaders uppsgelse tid är det! ingen jäkla vräkning från livet!!!

Jag fanns vid hennes sida när hennes älskade make gick bort i fjol samt att  jag var vid deras gemensamma son som jag nu kommer att vara denna gång.

Jag gav bara mitt leende och skratt och det var det ända du behövde för att bli glad och för att  lysa igen.
Din kärlek var enormt stor att jag alltid  kommer känna av den.
Du är saknad av mig och din son.
Nu är du där uppe med  Din make W.  och ser ner för att kolla till oss som ni två lämnar.
Tack för all er kälek och omsorg ni gav och för lyckan ni gav mig , er son och er omgivning.
Älskad  er  <3


Tillängelsen är till er Broman
Time to say goodbye med Andrea Bocceli och Sarah Brightman