Förväntningar
Som småbarnsförälder så har jag en ambition att göra något bra och vara ute med barnen men verkligheten slår mig hårt !
Hela dagen går åt att enbart föebereda att komma ut!
Dagens lärdom
Ingen mat och dryck resulterar i att samtliga i familjen blir gnälla, framför allt jag som blir bitsk och lättirriterad.
En busschaufför och en äldre vänlig man var i skottlinjen idag.
Gör om och gör rätt.
👍🏼
Long time no seeing
Här har jag inte varit på hur länge som helst. Mycket , otroligt mycket har hänt senast senaste inlägget om Ben. Han är till att börja med inte 10 år utan 16 år med allt vad att vara en tonårong innebär.
Jag har den stora kärleken i mitt liv som varit en helt underbar person på alla sätt som tagit till sig den faderliga rollen och därmed allt ansvar det ger att vara förälder. Han fanns hela tiden i Härnosand,Kramfors uppe i Norrland. 77 mil mellan oss, inte konstigt att jag hade svårt att finna honom, mannen som är den största kärlek. 💟 💍
Efter 4 månaders dejtande via Skype och många, många fysiska träffar så beslöt vi att ha gemensam efternamn. Det är nu 3 år och 4 månader sedan.
Vi har utökat familjen så Ben har nu två småsyskon på 1 Månad gammal och den andre på 1 år och 10 månader. Ben har anpassat sig helt okej med att vara storebror men det har tagit långt tid också. Han har hunnit smälta allt men sakta påbörjat sin egen frigörelseperiod som vi som föräldrar( Jag och min man) upplever tufft. Utbrotten kommer nu mer om morgonen som för vilken morgontrött tonåring som helst men med skillnaden att ine helt kunna dem sociala oskrivna koderna som vi lär oss efter hand.
Vi är 5 i familjen samt en bondkatt vid namn Sylwester som vi kallar hunden. Ben´s Terapikatt Gustaf fick somna in för två år sen då han i samband med att vi flyttade till vår trea , fick elilepsi. Vi är bor okej men det är bra trångt att vara 5 i familjen i en trea så vi söker för fullt efter en fyra. I dagsläget är sovarrangemanget följande.
Ben är den som har eget rum medan vi har vårt sovrum med småttingarna bredvid oss. Den ena i en spjälsäng och mini ligger i sin liggvagn.
Kaos är det nu för mig som nu är ensam om dagarna med tre barn medan maken min jobbar. Försöker verkligen rodda och hinna med det som är viktigt att ge barnen tid men än så länge har jag brutit ihop om kvällarna i tårar för att det upplevts mäktigt. Mäktigt för att jag är ny på att vara trebarnsmamma. Småbarnsförälder och tonårsförälder sammtidigt. Ni som har flera barn och är ensam med dem , hur gör ni?
Jag börjar hitta lite tips hur jag kan göra men att omvandla det till praktiken.
Med den tredje graviditeten så triggades min ätstörning igång och just nu så hurrar den över att jag inte äter som jag bör.
Sen har vi nära anhörig som kommer med det verse tips och råd som jag för överigt inte bett om som det vore det enklaste att fasktist sluta upp med tramserierna att ha en ätstörning.
Det är inte bara att börja äta bättre utan det handlar om att göra det som funkar i små små steg för att sakta men säkert vinna en delvinst för varje litet mellanmål man lyckas få i sig oavsett hur den ser ut.
Min värsta fiende är kolhydrater och ja jag har under veckan ätit tårta men då har jag under dem dagarna fått i mig tre mål och inget mer. Äta kontinueligt och regelbundet är viktiga redskpa i min behandling mot att bli fri från ätstörningen så nu när allt är kaos så hurrar min Ätstörning som vi ( Min psykolog, man och jag) kallar för NED FLANDERS. ( En elak Ned klädd i djävulens kläder typ)
