Igår blev det en tur med båten som mammas make har med sin 2 meter långe son. 
Vi hade våra äggmackor med oss som alltid ör obligatoriska för utflykter samt en kanna med kaffe. Vädret var helt makalöst underbart. Min son hade tjatat om att se en fängelsehåla och att gå i djungel (  = Skogen) vilket blev att han fick en upptäcksfärd som blev utöver det vanliga. Jag hade inte för min vildaste fantasi att Robban skulle styra båten till Spåre båk som ligger vid sundet utanför Västerviks vatten. Båken liknade vid närmare till en feängelsehåla så at bara vandra tid var helt underbart att se glädjen och exaltiskt min son blev av hela upplevelsen. 

Min son hade inte lugnet att fiska med den kanke kommer md tiden efter mycket tröning som vi har med allt annat.
all träning emd att han ska ha sin liv väst på sig redan vid bilen innan vi går ut till bryggan var en fin inrepeterad vana för inge protester kom utan han visste diret vad som skulle hände i  och med att han tog på sig den.

Min son hade mycket rörligthet i kroppen och iblan dtror jag om han inte hade myror  i baken för han var verkligen överallt men inte på ett jobbigt sätt utan mer för att han inte viste var han kunde göra av sinenergi under båtförden ut till spårö båken. En vandring til båken var som han tillfredställdes med och han njöt av att få gå i sin takt och utäcka bär lägst hela vägen,
vi gick genom stigar och upp för natur trappor och försökte ta oss fram genom den dåliga skyltade stigen som fanns samt över berg. Vi lyckades att gå fel 2 gånger men till sist kom vi fram.
Min son var helt exaltiskt att få känslan av at besöka påken som i hans fantasi var en fängelshåla.
Förr kune man gå in i båken för att se på utsikten med inte nu längre. Allt var stängt och igenbommat.
Kul hade vi ialafall.

Jag däcka på en gång när vi kom hem så det blev att sova en kortis medan jag hade min son med mig och tittandes på en film. Han hde redan sovit sin del ombord på morfars båt. 
Han pratade hela tiden om allt vi hade upplevt samt den glass vi åkte in tills taden med båten för att ta glassen. Bara det var en upplevelse.
Ibland behövs inte mycket för att glädja han men det gäller för mig att kunna förse han med tillfredställelsen för hans sinnen för att han ska bli lugn i sig själv.
Bara han får utlopp för sin rastlöshet och den energi han konstant har så blir han så lugn efteråt.

Hemma får man nämligen hoppa på soffan samt busa i mammas säng och verkligen leka för hemma har jag gjort om så att han verkligen ska kunna leka hemma med. I mitt hen så  bbor inte bara jag utan min  son med så varför ska man inte göra sitt hem säker för ens barn och inte bara för vuxnes behov.


SPÅRÖ BÅK