Ibland måste man omvärdera sina människor man har omkring sig . Det ströd som finns starkt idag kanske inte alltid finns.
Jag har lite med egna ögon insett hur vissa inte finns kvar och nadra står fast men även en helt ny som funnits där sedan kort tid. Vissa männskor träffar man på i ett syfte och ödet. Jag säger nej, att det är inte ödet även man jag inte vill säga motsatsen.
Det jag menar är att Ens Viktiga närmaste omgivnings-krets stöttar dig fullstädigt på ett sätt som enabrt en annan NPF förälder kan först. De läser av hur du mår utan att ord utbytts, enbart ett hej sägs och hela ens sinre skriker hjälp mig så får man hjälpen utan att just dem orden hjälp har blivit sagda!
för en ensamstående förälder kan just detta liv vara övermäktigt då normala liver ska göra sig påminnd. Då behövs någon utifrån som ser på en med samm aperspektiv som en anna npf-förälder men som inte är i livet med det så att säga.

Idag har jag fått stöd av två mycket bra vänner, den ena kunde jag umgås med nästan hela dagebn, den adre kunde jag få stöd via ett fåtal fraser och ord. Stöder betyder mer i hjärtat när det är ens verkligen bästa vän. Idag har jag fått mer i utbyte än någonsin trots att jag visste att jag kommer vara trött när jag jobbar natten men vet ni vad. Ibland är det värd det!
Kravlöst umgånge är det bästa samtidigt som förståelse finns. inget dömmande bakom orden utan aceptans.
Aceptans är vad man väljer när ni umgås med oss.

Tack Bästa Ylva
Och Tack till Don <3 U are amazin, awsome!