Morgonen fungar galant när vi går upp ca 6:30 då får Ben10 att leka klart sin lek som ingår i morgonrutinerna. Ibland ska vi gå runt och leta efter den leksak som måste finnas.

Varje morgon går jag även igenom "tullen". Jag känner efter utifall han smugglar med sig en leksak till skolan och fritids. 

 

Än så länge gillar jag skolan och det stöd som Ben10 får av skolan i kommunen. 

Igår drog jag igång nätverket om att samtala om hur att fortsätta till hösten. Ben10 har nu medicinerats med concerta i 4 månader och han har varje vecka kontrollerat puls, blodtryck, vikt och längd för att upptäcka tidigt som möjligt hjärtproblem då det finns i släkten de problem. Jag tar inga risker heller att enligt sjuksköterska kolla hans värden var annan månad.  Hitills har allt fungerat bra gällande värden. 

 

Hans utbrott hinner inte bli så stora då jag ändrat attetyd att hantera allt. Det går bättre. 

Som förälder kan jag inte göra annat än att hjälpa och stötta Be10 i sin problematik som är en funktionsnedsättning enligt samhällets normer. Jag ser det inte som ett hinder eller diagnos utan det är en problematik som konstant finns för oss i vår vardag. 

 

Något jag gör är att varken om man är läsare, pedagog eller förälder är att varje dag förlåt dig själv för det du inte kunnat göra åt situationen för dagen utan tänka efter vad som kunde ha gjorts på ett annat sätt. Varje dag är en lärdom inte ett misslyckande i det man gjort. Vi är alla människor som har sina fel och brister men lärdommen som är en styrka är att inte se det som ett hinder utan en lärdom för hur man kan gå vidare. 

 

Ibland undrar jag om jag ska göra ett inlägg med video så jag kan prata hur jag hittat en praktiskt vägledning. 

Som pedagog är det nyttigt och ett enormt verktyg att hjälpa en elev som är i behov av särkild stöd att lyckas i skolan och livet. Allt börjar med att man ska tro på sig sig själv att man ska  göra sitt bästa och att man tror på detta barn som har denna problematik. Bara där är DU guldvärd. Att ha någon som tror på dig att lyckas i livet  för ett barn är en enorm trygghet och kan hjäpa eleven långt. 

 

Jag förlåter mig själv varje kväll för det jag inte lyckas vara fullkomlig, för att jag inte skött det perfekt men dagens händelser ses som en lärdom. Vad kunde jag gjort annat? 

En förälder som är i min situation tänker redan på detta. En del är helt utmattade av som jag av att inte klara av att vara social då barnet kräver all tid. Vänner kanske inte vet hur de ska göra för att komma närmare eller hjälpa. Som vän, pedagog eller lärare hjälper det att vara mänslig genom att fråga en förälder, Hur ha DU det, hur går det. När någon frågat mig hur jag mår så brukar det brista för mig men det betyder att någon bryr sig. Jag som är ensamstående med ben10 i detta har inget annat val än just att vara stark. Något annat alternativ finns inte även om det lockat. 

 

Jag håller isär Be10 pojken och ADHD som två skillda saker. Ett barn ger inte problem till någon, barnet har ett problem som han eller hon måste leva med. 

 

Det är inte enbart mot mitt barn jag ha förstående, förlåtande och positiv förhållningsätt och attityd utan jag har det även mot mig själv. 

 

Jag kan skriva igenkligen hur långt som helst hur jag gör,det jag upptäckt genom att ha mitt barn som lärare.