Mycket att ta in igår

Det blev nästan lite för mycket igår att ta in massa information och besvara frågor som skulle hjälpa till med utredningen för Ben10.
Utvecklingsamtalet gick bra men Ben10 kunde knappt sitta stilla under tiden vi prata om hur bra han är i skolan. Ben10 såg bara det jag hade i min handväska och ville ha sin "woody " och " Bulleye" från Toystory filmerna.
Det som togs upp var att den fantasileken och världen som Ben10 befinner sig i kommer i framtiden vara ett bekymmer för honom allt eftersom klasskamraterna mognar och växer när han kommer stanna kvar i sin fantasivärld.

Det som gjorde mig inte alls glad var att pedagogerna förutsäger och antar att så kommer det att bli  och jag fick uppfattningen om att Ben10 inte kommer utvecklas.  Å ena sida förstår jag pedagogernas  problematik som kan eventuellt uppstå samtidigt som jag ser ben10s utveckling hela tiden gå frammåt. Jag tänkte mer att kommer det att bli en problematik för pedagogerna i framtiden att ge kunskap eller vet dem inte hur de ska göra i brist på kunskap och handlande?

Som förälder kan jag gå in och lära pedagogerna hur de ska handlsas Ben10 som ett stöd utan att de ska se  det som om jag kommer in och lär pedagogerna hur de ska göra sitt jobb men utan min kunskap och erfarenhet så kan pedagogerna inte heller göra sitt jobb som de tänkt sig.  Det jag tänkte på var att när min c-uppsats är klar med min kurskamrat Gullet så kommer jag nog se till att få föreläsa det som kommits fram. I vissa delar uppfattar jag att pedagoger kan stanna i sina arbetsuppgifter och inte utveckla sig själva för att ta sig vidare. I läroplanen heter  det att pedagogerna ska reflektera och värdera och utvecka sitt lärande och kunskap och hela tiden ha ett reflekterande  då allt har ett syfte. Att förnya sig själv men inte alla i ett arbetslag  kan ge varnandra  feedback. Jag som förälder är den enda som är Ben10s expert förutom han själv men den näst bästa är att kunna allt och allt och varför i alla situationer och se händelser innan de händer. Jobbigt ja men för mig som redan är inne är detta en vana så som att borsta tänderna eller äta  för andra. man göra det för att det krävs.

Se till individen är vad det står klart och tydligt i läroplanen med och det är det som jag gör även men omtanken och förståelsen kanske inte finns med alla gånger i skolan.
Jag och en vän till mig har våra pojkar på exakt samma skola men ändå blir mitt barn bättre behandlad och hjälpt än min väns barn. Varför är det så månne och vems ansvar är det?
Det är till skolans ledning och här talar läroplanen om att det är rektorns ansvar men ändå så är det även till alla som arbetar på skolan och se till individen. Ja hela för min del känns smått kaotiskt  men det som går att göra är att utbilda pedagoger och ge dem kompetens  men det som säger stop är ekonomin och därför stannar man oftast i skolan. Skolor drabbas alltid. JAg orkar inte kämpa för varenda sak men för min ben10 orkar jag kämpa hela vägen ut tills vi är i mål.

Möte nummer två igår med HAB och psykologen eller ja psykologen hade sin allmänna tjänstgöring och var under utbildning även hon men helt klart bättre än den förra pedagogen när det gäller att göra utrednignen och testerna Ben10s  förutsättningar.
Jag fick en mängd massa frågor som besvarades på 1½ timme. Nya frågor som gav nya funderingar hos mig men dessvärre ingen att bolla med så jag hoppades innerligen att min vän Tessan skulle vara inloggad vilket hon var så då kom tårarna och jag kunde bearbeta detta.
Det jag vet som kommer på tal  på fredag den 29 är att alternativer särskola kommer att komma på tal men när bägge möten hadnlade om att inte se eller tro att ben19 inte kommer att utvecklas gjord emig bara arg.
Det jag finner trygghet i är at inga beslut görs till handligar utan mitt godkännande vilket betyder att jag har makten att ta till vad alla har att säga och reflektera och omarbeta och reflektera på nytt innan jag delger inte bara mitt beslut men hur jag tänker just för Ben10s bästa.

Mitt personliga mål är att när jag kommer ut i verksameheten att göra mitt  bästa ínte bara som pedagog men för föräldrarna eller vårdnadshavarna när jag får en elev med särkilda behov.
Jag har en tendens att tänka mig in och förstå sompedagog samtidigt som kan kan tänka mig in i föräldrarollen vilket i framtiden kommer utveckla sig till at jag visar förståelse och jag kan ge stöttning till föräldrar vilket är nog så viktigt.  Lite naivt tänkande kanske men detta är lärdomar som kommit av min erfarenehet när de bemött mig av pedagoger, vikarier och andra skolpersonal. Hmmm låter som jag ska skriva på en bok , mycket finns i form av att pedagoger skriver en bok eller att föräldrar skriver en bok men än så länge finns ingen bok skriven av en pedagog som är förälder som har ett eller flera barn med en nevrosykiatrisk diagnos så som ADHD.
handledning finns men ingen bok som får en att tänka efter. En bok som av samtal med andra föräldrar i min situation efterlyser. 


Ditt Namn:


Din E-postadress: (publiceras ej)


Din Blogg:


Din Kommentar:

Kom ihåg mig?