Natten har varit lite si så där för oss. Idag var det en allmän jobbig morgon men likt som alla andra dagar tog jad den med ro. Jag kan inte göra annat än det. Sonen vaknade vid 3 och ansåg sig ha sovit färdigt. Sambon min blev inte populär när orden löd sova nu!. Sonen svarade med att lägga sig vår säng som sambon och jag sover i och accepterade att han kunde sova vidare där. Jag vet inte om sonen lyckades somna om eller inte men lugnt blev det ialla fall under 2,5 timme. Sonen beslöt att halv 6 är det defenitivt morgon så han steg upp.

Vid sjusnåret steg jag upp och sonen hade inga planer på att varken klä på sig, äta frukost eller bege sig till skolan. Att få sonen att klä på sig är inga problem men det tar några uppmaningar att få honom att göra det.
Sedan blev det en protest när jag sa att nu är det frukost. Protesten varade länge. dessa stunder kommer inte ofta men visst så blir jag trött på dessa stunder. Att det blir protest och bråk för en vardaglig sak som görs varje dag annars utan vaken protester eller bråk. Denna morgon slutade med att jag ställde fram allt och lät han göra iordning sin egen frukost men tilloch med där blev det protester. Ibland protesterar han enbart för att han kan och vet att han får en respons av mig. I normala fall i dessa stunder så är det oehört frestande att skriva tillbaka till sonen men detta ger ingen effekt alls och skriks det utan tydlig anledning så blir det ingen lärdom heller för varken mig eller sonen. Sonen reagerar med tydlighet och att man är lugn i sig. Så det ända jag sa var att kan man bråka med sin mamma själv kan man göra iordning sig egen frukost. Han protesterade tydligt men jag gav han blickar och var helt tyst när jag ställde fram allt. När sonen inte fick sin respons av mig så slutade han då jag började plocka min egen frukost. Sonen började plocka lite själv med flingorna och att han tog med fingrarna med flingorna så jag lät det vara helt. Det räcker med en rubbning. Ibland orkar man inte vara ordenkligt med de reglar man satt upp men morgonen är värsta tiden att bråka om småsaker när annat inte heller stämmer.

Ur sonens syn blev det mest roligaste att kolla på tv och det lockade mer än att äta frukost och gå till skolan.
När jag var mer beslutsam i mitt beslut mer än han så gav han sig men med protester.
- jag vill inte äta frukost, ALLDRIG!!
Han satte sig iallafall vid frukostbordet just för att deta är en rutin som görs dagligen. Att protestera vid frukostbordet är inget konstigt i hans ögon.

Sonens protester mottogs av mig i form av att jag visade att jag såg att han inte ville göra den jag tänkt mig.
- Linus , nu är det frukost dags.
sonen:  Jag vill inte ha frukost , ALLDRIG!!
jag: men ta inte bort frukosten linus, jag vill äta frukost.
(sonen började plocka åter fram frukosten, han hade bra lagt de jag ställt fram ifrån sig )
Jag: Vill du ha varm choklad?
Linus: Jaaa 

När jag fråga honom om nåt han verkligen vill han varje morgon var lockande nog för honom att börja plocka med fingrarna nere i flingpaketet och börja äta
Målet varje morgon är att han äter lite frukost. så han åt sin frukost visserlgien med händerna men frukost fick han i sig så jag är mer än nöjd.





Här blev hans protester därmed slut.
När jag bekräftade vad jag såg att han var upprörd över att inte se klart sina program eller ha lekt klart med datorspelet så insåg linus att jag sett och bekräftat vad han kännt.

Självklart ska alltid en leksak vara med vid frukostborden men detta är helt okay för oss när han vet att inga leksaker får finnas vid bordet när vi äter mat.

Nästa sak att bråka om blev att han enbart ville ha fritids först och sedan skola. Jag sa hur det låg till men detta ville han inte veta av. Ja nästa  tjafs. Vi tog hela morgonen med ro utan stress. klokan var nu 10 min innan 8. vi kom iväg previs 5 över och han fram till skolan i tid.  När vi väl kom till skolan medelades resurspersonen om morgoenns och nattens händelser. Vi mottogs med förståelse vilket inte alltid är lika tydligt från skolans sida enligt min uppfattning. Men efter min sammankallade stödsamtal med skolan så har det blivit en klar förbättring om hur min uppfattning ser ut då de har fått en inplick av hur jag känner mig ibland på morgonen när alla ska promta på mig att vara trevlig och hälsa men ibland orkar jag inte ens säga hej til personalen. Här är det mer viktigt att sonen får sitt hej då och jag kan prata med personalen när jag hämtat han.