Tisdag 10/4 2012 En enkel kram kan betyda så mycket
Idag har vi haft en någorlunda bra dag sonen och jag. Det blev självklart bråk över det vanliga att han inte ville äta frukost alls och att han inte kunde kolla tv hela morgonen. Ja om morgonen får jag verkligen välja mina konflikter med pojken. Tar jag fel slutar det med att båda jag och sonen blir senare än sena till vårt.
Denna morgon gick mycket väldigt smidigt. Det var väl mestadels jag som hade liiiiite svårt att komma ur sängen. Om morgonen har det visserligen blivit mycket bättre sedan den inre pedagogen i mig är smartare i valen. Morgonens enda prio är att sonen får i sig frukost och att han vet att det är skola eller fritids. Han testade mig het klart genom att ändra sig i sina val när det gäller att välja vilken mjukisdjur skulle med till skolan.
När vi väl kommer till hans skola mottags jag av en krav av en av pedagoerna som vikarierar när sonens resursperson inte finns där. Så underbart skönt att bara få en kram av personalen som visade förståelse för att jag inte har det jobbigt. Den inre pedagogen i mig tar sig an sonens funktionshinder och ser efter hans alla behov. föräldrern i mig vill säga rakt ut hur trött jag är oh hur mycket jag avskyr att denna diagnos adhd och autism har blivit satt på min pojke. När jag fick kramen av pedagogen blev det ett osynligt bekrftelse som pedagogen såg att jag behövde. Att det är okay. Just i kramens stund upplevde jag att jag just då inte behövde vara stark utan att det var okay att vara svag. Att få förståelse från sin omgivning har inte alltid varit det enklaste när många gånger hänt att man tagit barnet för ettiketten eller att omgivningen tolkat det som om jag vill gömma mig bakom sonens diagnos. Men detta är fallet mina människor. Min son är inte som alla andra, han är unik , ett orginalitet med en funktionshinder som inte hindrar honom från att leva livet även om han påfrestar mina nerver genom att vara våghalsig.
Det kändes helt underbart att få förståelse och en bekräftelse på att det var okay att vara svag och att få en kram för att få det bli bra. Självklart så kramas jag inte med alla pedagoger. Men det är en lättnad att få en kram när man minst förväntar sig.
Denna morgon gick mycket väldigt smidigt. Det var väl mestadels jag som hade liiiiite svårt att komma ur sängen. Om morgonen har det visserligen blivit mycket bättre sedan den inre pedagogen i mig är smartare i valen. Morgonens enda prio är att sonen får i sig frukost och att han vet att det är skola eller fritids. Han testade mig het klart genom att ändra sig i sina val när det gäller att välja vilken mjukisdjur skulle med till skolan.
När vi väl kommer till hans skola mottags jag av en krav av en av pedagoerna som vikarierar när sonens resursperson inte finns där. Så underbart skönt att bara få en kram av personalen som visade förståelse för att jag inte har det jobbigt. Den inre pedagogen i mig tar sig an sonens funktionshinder och ser efter hans alla behov. föräldrern i mig vill säga rakt ut hur trött jag är oh hur mycket jag avskyr att denna diagnos adhd och autism har blivit satt på min pojke. När jag fick kramen av pedagogen blev det ett osynligt bekrftelse som pedagogen såg att jag behövde. Att det är okay. Just i kramens stund upplevde jag att jag just då inte behövde vara stark utan att det var okay att vara svag. Att få förståelse från sin omgivning har inte alltid varit det enklaste när många gånger hänt att man tagit barnet för ettiketten eller att omgivningen tolkat det som om jag vill gömma mig bakom sonens diagnos. Men detta är fallet mina människor. Min son är inte som alla andra, han är unik , ett orginalitet med en funktionshinder som inte hindrar honom från att leva livet även om han påfrestar mina nerver genom att vara våghalsig.
Det kändes helt underbart att få förståelse och en bekräftelse på att det var okay att vara svag och att få en kram för att få det bli bra. Självklart så kramas jag inte med alla pedagoger. Men det är en lättnad att få en kram när man minst förväntar sig.
