Har spenderat dagen med att rensa ut sonens rum genom att plocka ut de som inte leks med, och göra snyggt. Han fick en vit fåtölj. Tänkte att de skulle se bättre ut om jag plockade ut en vit byrå som tog plats...

Han är hemkommen och är arg som ett jääääääääääääääääädra bi som inte ger sig förrän det sticks!

Hur ser han på detta?
Kaos i huvudet när han inte vet vart allt är, hans fantasivärld som han byggt upp är borta! Hjärtlöst kan tänkas av mig. ja det är det.
Det han är arg på är att han inte kunde vara med att se vad som städats , vart allt fick ligga. Jag har försökt lägga allt utifrån hans fantasi men även jag som känner han bäst fick in en miss denna gång. ;(
När allt är städat och inte riktigt på den plats gör han vad han kan att ställa iorning det som han vill.
Detta är en lärdom för honom att han har möjlighet att ställa allt så som han önskar. Jag bör tillägga att INGET har slängs/kastats!

Vad jag vill åtstakomma är att han kommer kunna städa sitt rum själv när han upplever och känner att nu är det dags att städa.
Ja lärdomen dit gör ont i mig varje gång när det sker en sådan här förändring. Nu hör jag honom hur han muttrar, surar och är arg medan han ställer i ordning som han vill ha det just.

Utifrån hur jag ser det:
Otacksamma unge!! jag har kämpat och han avskyr det! jag tänker fan inte städa , hjälpa han leta efter hans leksaker.. plockar han inget så får det bli ostädat som inte dammsugat eller att golven blir torkade.
Min inre mamma blir arg som ett bi och bara vill skälla ut han efter noter för att jag gjort mitt bästa för att få det bra. AAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH !!!!!!!!!!!
Jag blir ledsen över detta men som den inre pedagog som mamma jag är så tar jag inte åt mig då jag vet och förstår till hundra procent hur han ser detta. Han tror nu att jag är arg på honom för något som han gjort. Något som fick mig att rensa i HANS rum!
Ja , detta eviga lockande varje kväll för att jag ska kunna gå på hans golv i hans rum UTAN att skada mig på hans leksaker eller ta sönder något oavsiktligt.

Det jag gör just nu för att inte reagera alls på hur han reagerar på förändringen är att inte kommentera eller göra något. Bara andas.
Han är en kung i sitt liv men jag är den som hjälper honom att guida honom utan att det blir för mäktigt!
Vi tar ett steg i taget.
Kan inte säga att det är roliga miner men denna stund suger ur mig min energi från honom då hans reaktion är av den explosiva art. Detta är en liten för visning för er läsare hur 9årige Ben10 är när det är något han inte gillar när det är större förändringar.
Han reagerar starkt just för att jag inte gör förändringar.