Jag har inte tänkt på att vissa delar av mitt liv är fyllda med krav! Jag har verkligen en VD position när det gäller Ben10. Pappers mässigt står det gemensam vårdnad men i praktiken är det jag som styr och håller i all.t Jag håller stenkoll på att ben10 får vad han är i behov av gällande i skolan och livet i övrigt. Som förälder tänker jag ALDRIG någonsin på hur tufft detta arbete är. Speciellt inte när en diagnos är med i bilden. Det krävs en hel del av den som man lever med. Så om du är partner till en som har ett barn emd en diagnos, se till att finnas där som stöd och som att man kan lita på. Jag kan säga att jag som förälder har blivit testad av min son. Nu vet jag inte om det hör till historien att jag är inne i lingonveckan ( e du kille och inte vet vad lingon veckan är så fråga en tjej ;) ) eller inte men då min sambo A har jobbat konstant så har det känns bra ensamt att ta konflikter med sonen. Idag har jag mest velat spy på ADHD men nu förlåter jag diagnosen att den finns. Tacksamhet finns i mig att jag lär mig hantera inte bara nya former som ADHD uttrycker sig i för Ben10 utan även för att den normala utvecklingskurvan ska även tas med i betänk. Livet är inte enkelt men att kunna ha några i sin närhet att lita på är viktigt. Jag litar inte vem som kan jag säga er när det gäller min son. Jag litar på få i skolans värld men jag vet även att de vet att jag granskar dem. Ytters få vänner anfötror jag mig för och när det gäller barnvakt, aj aj, Jag litar bara på de jag redan vet jag kan lita på. En ny barnvakt är inget jag vill ägga energi på även om jag redan får avlastning. Tänk er att förutom ert vanliga jobb så har ni ett jobbb som Vd i hemmiljön, ingen annan att bolla med och dessutom ska ni gå i skola. Förstår min min stress? Det som krisar sig är att jag inte kan visa min stress hemma med Ben10 då tar han min stress i form av att han kopierar och då blir det bråk för ingenting. Ett simpelt nej från min sida för något som han vet så bra så som att ingen glass efter maten på vardagar. Eller inga leksaker på bordet när vi äter mat. Jag måste ligga i framkant i allt gällande sonen. Det jag inte vill ha är sympatier om hur jobbigt mitt liv är eller måste vara. Jag har valt att få barn , diagnosen är vad vi INTE har valt och det mina kära läsare är en jädra skillnad. Vi gör vad vi kan med det vi har och lär oss undertiden vi lever livet!