Förväntningar

Som småbarnsförälder så har jag en ambition att göra något bra och vara ute med barnen men verkligheten slår mig hårt !
Hela dagen går åt att enbart föebereda att komma ut!

Dagens lärdom 
Ingen mat och dryck resulterar i att samtliga i familjen blir gnälla, framför allt jag som blir bitsk och lättirriterad.
En busschaufför och en äldre vänlig man var i skottlinjen idag.

Gör om och gör rätt.
👍🏼

Long time no seeing

Här har jag inte varit på hur länge som helst. Mycket , otroligt mycket har hänt senast senaste inlägget om Ben. Han är till att börja med inte 10 år utan 16 år med allt vad att vara en tonårong innebär. 
 
Jag har den stora kärleken i mitt liv som varit en helt underbar person på alla sätt som tagit till sig den faderliga rollen och därmed allt ansvar det ger att vara förälder. Han fanns hela tiden i Härnosand,Kramfors uppe i Norrland. 77 mil mellan oss, inte konstigt att jag hade svårt att finna honom, mannen som är den största kärlek. 💟 💍
 
Efter 4 månaders dejtande via Skype och många, många fysiska träffar så beslöt vi att ha gemensam efternamn. Det är nu 3 år och 4 månader sedan. 
 
Vi har utökat familjen så Ben har nu två småsyskon på 1 Månad gammal och den andre på 1 år och 10 månader. Ben har anpassat sig helt okej med att vara storebror men det har tagit långt tid också. Han har hunnit smälta allt men sakta påbörjat sin egen frigörelseperiod som vi som föräldrar( Jag och min man) upplever tufft. Utbrotten kommer nu mer om morgonen som för vilken morgontrött tonåring som helst men med skillnaden att ine helt kunna dem sociala oskrivna koderna som vi lär oss efter hand. 
Vi är 5 i familjen samt en bondkatt vid namn Sylwester som vi kallar hunden. Ben´s Terapikatt Gustaf fick somna in för två år sen då han i samband med att vi flyttade till vår trea , fick elilepsi. Vi är bor okej men det är bra trångt att vara 5 i familjen i en trea så vi söker för fullt efter en fyra. I dagsläget är sovarrangemanget följande. 
Ben är den som har eget rum medan vi har vårt sovrum med småttingarna bredvid oss. Den ena i en spjälsäng och mini ligger i sin liggvagn. 
 
Kaos är det nu för mig som nu är ensam om dagarna med tre barn medan maken min jobbar. Försöker verkligen rodda och hinna med det som är viktigt att ge barnen tid men än så länge har jag brutit ihop om kvällarna i tårar för att det upplevts mäktigt. Mäktigt för att jag är ny på att vara trebarnsmamma. Småbarnsförälder och tonårsförälder sammtidigt. Ni som har flera barn och är ensam med dem , hur gör ni? 
Jag börjar hitta lite tips hur jag kan göra men att omvandla det till praktiken. 
 
Med den tredje graviditeten så triggades min ätstörning igång och just nu så hurrar den över att jag inte äter som jag bör. 
Sen har vi nära anhörig som kommer med det verse tips och råd som jag för överigt inte bett om som det vore det enklaste att fasktist sluta upp med tramserierna att ha en ätstörning. 
 
Det är inte bara att börja äta bättre utan det handlar om att göra det som funkar i små små steg för att sakta men säkert vinna en delvinst för varje litet mellanmål man lyckas få i sig oavsett hur den ser ut. 
Min värsta fiende är kolhydrater och ja jag har under veckan ätit tårta men då har jag under dem dagarna fått i mig tre mål och inget mer. Äta kontinueligt och regelbundet är viktiga redskpa i min behandling mot att bli fri från ätstörningen så nu när allt är kaos så hurrar min Ätstörning som vi ( Min psykolog, man och jag) kallar för NED FLANDERS. ( En elak Ned  klädd i djävulens kläder typ)

Torsdag Äntligen friska och Krya !!

Det var inte enbart Ben10 som blev sjuk i härliga maginfluensan utan även jag insjuknade ganska så snabbt. Trots nogran hygien och handspritade i princip allt så hjälpte det inte. 
Ska skona er detaljer om uppkastning men vi låg båda två helt stilla och åt inget .
Tur att min mor som lämnade av lite vätskeersättning så vi blev krya ganska så snabbt ändå. 
Ingen energi till något förens fullt ut idag. Idag fick jag fart att städa rent allt med klorin utspätt i vatten för att få bort lukten av att vi varit sjuka. 
Idag hjälpte Ben10 till ganska mycket med städet vilket är enormt stort då han inte varit medicinerad alls sedan i måndags när han fick upp allt han hade ätit under måndagen.

Vi drack och drack typ vatten villket hjälpte tillfrisknandet men nu äter ben10 väldigt långsamt då rädslan finns åter få upp allt.
Till följd av detta ville han veta allt om magviruset och hur man blivit sjuk och för att bli frisk och vad hur det påverkar kroppen. Nu pratat vi biologi för årskurs 6-7 kanske vilket förklaras med att hans special intreasse är kroppen och allt hur den fungerar, vad som påverkar och varför det påverkas. 

Nu ikväll är det allt om skeppet Wasa som gäller.
Ja den som sjönk en solig dag 1628 redan på sin jungfru resa. Ett skepp som än idag kan skådas. Yes vi har sett den !! 

Nu sov dags 
Over and out 

Måndagens surprise

Jag var på plats på nya jobbet och allt var väldigt händelserik. Mycket att in men efter mina två första klasser som jag hade infann sig tryggheten i att denna arbetsplats var helt ämnad för mig. Roligt var allt tills fritidsklubben ringde och sa att Ben10 bara gäspat under dagen och inte alls var sig lik. Ben10 kräktes även nu..

Ja så här är vi nu hemma ,jag för vård av barn tills igår när jag själv helt utan förvarning insjuknade. 
Jag gör mitt bästa att ta hand om både sonen och mig samtidigt som jag försöker få ihop min planering. 
Det känns dock redan bättre men med maginfluensamag influensa eller kräksjukan så vet man aldrig om det redan är bra. Bara acceptetaacceptera att detta finns nu och göra det bästa med vad jag har. 

Over and out 

Busfabriken

Ben 10 gillade resan och även vi som göföljde med i hans sällskap 
Bussen kom tidigt och min Ben10 som assisterade mig med att pricka av alla som hade anmält sig. Vi kom iväg som vi skulle och färäldrarna började små prata med varandra. Jag hade dock bara en sak i tankarna villet under resans gång fick klarhet i.
Hade fått ett jobb erbjudande och skulle svara helst snarast.

Ben10 uppmärksammade att busfabriken var bra mycket större än leos lekland som han. är van vid. Barnen lekte och verkade ha riktigt skoj, lika så Ben10. 

Det blev lite för mycket av ljudet för Ben10 när de ropade ut otroligt ofta om att nu börjar någons kalas  . Ben 10 klarade inte av ljudet och bullret som var. Det var nästan för mycket till och med för mig.  Pojken höll för öronen hela tiden från lunch tid tills vi gick ut till bussen. 

De andra barnen som följde med hade det väldigt roligt vilket var det viktigaste. 
:-) 

Linköping med Npf- Föräldrar gruppen.

Snart avfärd med abonnerad med Hallens buss till Linköping och Busfabriken. Detta blir första resan av säkert många som gruppen kommer göra. Jag har förberett Ben10 på att det inte enbart blir vi som åker med denna buss men även andra som han kommer känna igen säkert. Denna vecka har bara fokuserats på att bearbeta att åka buss med andra men att vi inte är så många.
Förhoppningsvis släpper Ben10s funderingar när vi väl gör entré på busfabriken. Bilder kommer ikväll.

Denna vecka har Ben10s mentor sett hur Ben10 är utan medicin när pojken smög med den tills vi gick precis iväg till skolan. Jag tänkte inte på att meddela Ben10s mentor vilken jag upplevde att jag fick av tillsägelse om att det måste göras varje gång när detta hände. Min tanke var då att jag inte ville störa men samtidigt få en tydlig observation av mentorn om han ser denna förändring . Detta noterades vilket resulterade i en konflikt mentorn och ben10 emellan. Detta är inte något som upprepas då jag vill betona att skolans pedagoger måste uppleva när en medicinering inte fungerar. För ben10 var detta tydligt.

Nu iväg till Busfabriken! :)
På återseende mina läsare.
Känn er fria att lämna kommentarer till de ni läst på denna blogg.

Tisdag Utbrott och lugnet

En morgon där den ena utbrottet utlöste nästa. För Ben 10 så var det jobbigt att inte få som alltid rutiner gjorts. Jag har successivt ändrat morgon rutinen så att han gör mer självständigt. Hjälpa till att göra frukosten. 
Jag håller lugnet att vara konsekvent med att fullfölja min plan att stötta Ben10 i att utvecklas mer självständigt. 

Frustrationen som jag har är att gå igenom de dagar dessa utbrott bara kommer om morgonen. Idag vill jag bara ge upp men mitt undermedvetna behöll lugnet och på automatik fortgick morgonen trots sonens utbrott som denna morgon inte ville ta slut.  Det fanns dock en frustration att inte pappan till ben10 ens förstår hur vardagen ser ut för pojken, för mig . lusten kom att idag sända ett sms där det står att nu är det hans tur med detta npf liv. 

Jag lät bli detta sms då jag i samma stund såg min styrka. Pappan borde ge eloge och respekt att oavsett vad är jag den som uppfostrar ben10. så jag idag är jag lite trött men en stor kopp kaffe eller två kommer bota min trötthet och ladda om mig för min intervju jag har nästa timme. 



Onsdag: Avlastning

Underbar dag med avlastning även om det enbart innebär 2,5 timme så är det mer än välbehövligt.
VI har nu gått igenom Ben10 och jag lite av hans hög med spel och leksaker som inte används ,i syfte att säljas så andra barn har nytta av. Välbehövlig rensning då jag redan rensat 2 IKEAKASSOR med leksaker, grejer, kläder och med mera. Han vet inte riktigt vad han har då han inte frågat om sakerna. Det är oftast minimala gubbar i 1-3 cm i storlek.
Nu denna stund släpper den inre stressen och jag kan fokusera på det jag tänkt göra nu så som att ringa fyra viktiga samtal. Sedan lyssna min musik på högsta volym står även på min agenda denna stund av son fri tid på 2,5 timmar.


 
Självklart finns det härliga stunder och roligheter som gör vardagen lite roligare varje dag.
Sättet han äter en bulle tillexempel.  Eller att jag i brist på fika hemma kommer på mig själv att jag måste sysselsätta mina fingrar med något så då började jag lära mig stickning istället. Eller att jag kommer på mig själv med att se barnserier som Ben10 följer och upptäcker efter 30 minuter att Ben10 faktiskt inte är hemma !!
 
 
 
 

Senaste Utvecklingssamtalet

Sportlovet är här och jag har fortfarande tankarna i senaste utvecklings samtalet. Allt jag hörde och uppfattade var
- Han klarar inte det här, inte detta , här är han fungerande MEN..
Mentor J sade även mycket positivt självklart men det som kom in var att det som kom fram var det som redan vi har vetat ganska länge.
Den Kommunala skolan är inte det optimala för Ben10. Han har inte kunnat göra kunskapskontroller Just för att nivån inte ligger för just Ben10.
Han bör gå i Autismskolan som finns i staden. Kön för att komma in dit är lång och det krävs en hel del. Just nu vet jag inte vart jag ska ligga med tankarna när jag tänker pedagogiskt, frustrerad mamma samtidigt som jag ser ändå lyckan och glädjen i Ben10s leende varje dag.
Självklart har han sina hemska perioder när han just nu inte lyssnar på sitt tilltalsnamn .



Det som biter på mig är detta med simkunnigheten som det står i skollagen men väldigt suddigt i läroplanen att en elev ska kunna simma två längder vanlig och två längder på rygg i årskurs4. JA det var detta jag uppfattade. Efter samtal med rektor M på Ben10s skola så är även han lite suddig men samtidigt tydligt med vad som kommun har tolkat i just den frågan. Inget säger att det ska ske enligt skollagen oavsett årskurs angående simkunnigheten. Det finns inte resurser alltså pengar till att låta eleverna lära sig att simma. Elever ( utan diagnoser) kostar pengar! ja elever med särskilda behov kostar ännu mer pengar. Det jag inte såg i valet var att ingen kunde ge tydliga satsningar för just barn / elever med särskilda behov i skolan. En nedläggning av en kommunalskola kunde istället bli ett ny specialskola i form av autismsskola likt Lunarskolan i Stockholm. Något jag är medveten om är att i dagsläget som personerna som sitter i min kommun minsann inte har egna barn MED diagnoser. Hade dem haft det hade dem avsatt resurser för detta. !!

Nytt år och friska tag eller?

 
Att vara en krigare istället för att oroa sig när man är mitt i livet med Autism och adhd är inte
alltid det enklaste. Men det som gör mig stark är att jag har börjat gallra bort det som är mindre bra. Och det har inneburit att jag dragit mig tillbaka i vissa kretsar. Inte för att vara osocial mot någon för att jag inte vil prata utan för att jag helt enkelt inte orkar med värdsliga saker som ändå inget betyder. Det som inte är av värde för mig de gallras bort. 
 
Kort sammanfattning om hur allt varit från höstlovet är att jag lyckats få till en träff till med likasinnade för oss föräldrar med barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning . I en lokal jag lånade nyckel till så var vi normala människor och det mina läsare är lycka!!
Nu har det resulterat i att viljan att resa ihop så detta har jag pysslat med förutom att försöka få energi.
Har varit total urstressad, och dessutom gömt detta. Varit glad ja men inners inne helt orklöst och trött att det resulterat i att det som var tänkt att göra med sonen har inte gjorts. Detta har inte ben10 lidit utav utan han har verkligen myst med att ha mig hemma med honom. Det har blivit bra många dueller med dessa laser svärd ur Star wars.
 
 
Julen blev annorlunda för Ben10 vilket han tog det bra ändå. Ingen ångest men väl förväntan att tomten skulle komma. Något hände under jullovet mer tydligare nu när jag skriver dessa rader så har en förändring skett i Ben10.  mer om detta imorgon.  Ska försöka skriva en handledning då. :)
 
Det som alltid varit jobbigt under jultider är att när ben10 reagerat så har detta tolkats av familjen som vanlig ledsamhet eller trotsig. Jag har iår sagt steg för steg att nu händer detta, gör inget mer än svara pojken på tilltal när han säger nåt. Underbart för mig att för första gången på länge verkligen handleda familjen som annars ser pojken som en vanlig grabb och som får göra som han vill hos min moder. Ja bra att barnbarnet bortskäms men med diagnos så är det inte direkt en björntjänst.  För att förstå så måste man fråga och för att man ska ha förståelse så ger svaren en ledtråd i hur det är. 
urk känner att jag behöver spy galla här på bloggen men det får jag göra imorgon. för klockan är mycket.
Finns hur mycket som helst att spy galla för och över och inte att förglömma frustrationen som alltid finns.ja en påbörjan till en bok egentligen om jag tänker efter hahaha
 
På återseende my readers , followers , lovers and haters
 
 
Bilden är inte min egen utan tagen från internet och har inte någon länk.
 
t
 
 
 

Höstlovet

Det blev en tur till storstaden Stockholm med bästa Y och våra grabbar V och Ben10. Rasse som e storebror till v hängde med. Det höjdes verkligen. Det blev bra mycket för våra grabbar fast vi bara var på två ställen. Bara att åka bileresan upp var spännande. förkasta biten åkte sonen min med mig och y. sedan åkte han i grabb bilen. Jag fick en pause eller ja en chans att samla kraft för jag visste att denna dag skulle bli intensiv. hahaha intensiv var bara förnamnet. Jag fick mig en joggning tur inne på Vasa museet tillexempel hahaha. Ben10 hade bara fokus på BR-Leksaker butiken när han fick se loggan precis innan vi tog spårvagnen ut till museet.
Ben10 växte i självständighet o likaså rasse då han aldrig haft två grabbar att se efter med samma diagnoser. Raser hade dock förkunskaper o det som krävdes pga sin bror men även för att Y varit pedagogisk sedan V fick diagnosen.
Tackar Raser o Y för att den lilla tiden i Stockholm som jag fick andrum. Det blev ett marathon lopp med sonen min som var överallt. Det blev ett till två sammanbrott dock. den ena för att vi inte tog br Leksaks butiken först o sedan för att vi inte var klara på museet tillräckligt snabbt.
Vi hade roligt dock även om jag fick ryta till ett par gånger då Ben10 informerade att han tänker försvinna bort från museet. Självklart kännde jag blckarna från andra besökare för att jag röt. I denna situation tänker jag mer aldrig på dem.m Låt dem se , inget mer spännande den dagen blir mer för dem haha.Jag struntar i vem som ser mig , ignorans o okunskap äringet jag lägger energi åt. Det intressanta var dock att det räckte att rasse hade ben10 i 5-10 min så var allt som bortblåst. y gick med sina söner i deras takt (långsamt) och jag i ben10 s takt ( fort, joggandes). aktern o fören var det mest intressanta och hur de fick upp fartyget.
det som hjälpte att förklara historien om vasa var att läsa boken . Den mest tydligaste var att Bamse tidningen ihop med museet hade tagit fram ett specifikt nummer om just Vasa. Mycket fastnade för beb10 redan innan men att se skeppet i verkligheten var en helt annan sak. det var fantastiskt. och ja trotts mitt marathon löpande inne på museet med grabben bså gör jag om det igen. Bra att jag än har kondition att hänga med grabben haha.



Måns Möllers -en jävla pajas, sånt skojar man inte om

Rubriken är namnet på Måns Möllers föreställning om Jans livet med hans son som jar en autism diagnos.
känslorna för mig bara överrumplade mig när jag fram tills idag aldrig sett tillbaka på vad jag gjort, hur jag gjort men enbart haft mitt fokus på varför jag fortsätter.
Jag skrattade men jade tårarna i halsen hela tiden. När de ,er känslosamma bitarna kom så kom även tårarna. Mycket igenkänning ,en fan vad jobbigt , riktigt jävla jobbig att höra i ord. ja vi är pajas allihop på men vi e fan supermänniskor till föräldrar som har dessa unika barn. och varför e det så jävla svårt att lägga pengar på dessa barn ? jo för att politikerna som styr o ställer inte själva har barn med diagnoser, har dem haft det hade ekonomin sett mer gynsam för skolorna.

När man blir förälder till ett barn vet man inte vad att göra mer än att hitta sin väg til, att bli en förälder efter vad man tror e bäst för sig och barnet. jag fick extra utrustningen som inte var önskvärt men hittade ändå min väg til, att bli den bästa morsan för min ben10. Kalasinbjudningarna ramlade in i förskolan och lågstadiet. nu kommer de dock allt för sällan men de e bra glesare. vill poängtera att vara autistiskt inte innebär att vara mindre som människa bara mer olik än alla andra.
idag växte jag flera meter i asjävfötroende över hur min Ben10 utvecklats. En tonåring the making.

Lång period av utbrott.

Under två till tre veckors tid har det varit explosiva utbrott om morgon och att komma till skolan i tid har inte kunnat vara möjligt mer än max 5-15 minuters sen ankomst. Vet inte om det är för det olika faktorer som påverkat min Ben10 eller att hans utveckling i takt med hur han formas till en tonåring. Jag vägrar uttala mig om min trötthet då det inte är attjämnföra med vad Ben10 måste vara. Olika faktorer som att upptäcka att vara annorlunda än klasskamrater, gå till olika vård instanser för stöd eller kallelser men även att Ben10 far efter mitt senaste Ryt via SMS nu är med att ha grabben om helgerna. Detta har slagit helt bakut och Ben10 har bara varit fungerande men inte i lärande form att kunna bearbeta det han lär sig i skolan. Skolmiljön är enligt vad som krävs och det är disciplin på. alla i klassen om arbetsro men detta till trots så tar han inte tillgodose sig kunskaperna. Fick samtal från skolan i torsdags att ben10 hade låst sig helt. Han fick ett sammanbrott och en tyst utbröt vilket var tillräckligt för pedagogen som känner ben10 väl att be mig komma. Ben10 var gölad men han var fast i sin låsning att inte prata så med bekräftelse att han inte har lätt alla gånger att vara just han. Föreslog att ansöka om en dag i veckan att ha hemskolsundervisning med mig då en lösning tills han börjar på autism skolan är klart.
Kommunens ord " En skola för alla blir för barn med särskild stöd svårt. En skola inte för alla är vad som det borde stå. läras att lyckas men med nya utbildningsminister Gustav Fridolin vid rodret så kanske barnens röst blir hörd då han var den enda av alla politiker vid almedals veckan att stanna till vid " barn i behov" .


Mitt krav om ansöka plats till autism skolan är framförd vilket rektorn förstod hur det ligger till. Ja sen att jag rabblade skollagen, paragrafer kanske hjälpte med då jag pratade inte som en arg latina morsa utan som en smart pedagog som är latina. Nätverksmöten går min väg då jag sätter mig in i hur skolan tänker, hans lärare tolkar ,tänker o hur kommun tolkar och prioriterar skollag och hur skolan i sin tur tolkats dem direktiven.

Avlösarservicen fortsätter med nya personen som träffar Ben 10 att jag nu efter deras 10:e gång som jag äntligen verkligen kopplar bort precis allt med npf att göra. Jag slappnar av på ett helt nytt sätt om onsdagar.
Steg två är avvlastningsfamilj en helg i månaden . Jag orkar ned allt idag men min energi laddas ut fortare och jag har nu störd som rytm. sonen sover bra men för att ha och ge sitt bästa för sitt barn kräver det att föräldern kan hämta ny energi. i mitt fall träna explosivt , jogga, lyssna på musik eller bara kunna umgås med andra vuxna.





Föräldrarmöte på g och teambildning

 
Onsdag kväll är det dags för det första föräldramöte för mig på sonens skola. Jag har tillit till de pedagoger som är helt nya för sonen. Igår fick jag möjligheten att få en kort pratstund med klassresursen som fungerar lite som en mentor för min Ben10 i klassen. Jag har nu för första gången sedan sonen började skolan full tillit och de ögon som jag haft ,vet jag att även mentorn J har. Känns som att denna termin blir lite lättare att få ett team istället för att arbeta skolan för sig och jag med habb på andra sidan. Jag har mer upplevt nätverksmöten som jag är en skiljedomare för att få fyr på vem som gör vad för skolan lägger gärna över ansvaret på hab vilket de i sin tur lägger över ansvaret på skolan. Min roll har då varit att jag verkligen kommit till dessa nätverksmöten välinsatt om vem som ska göra vad enligt vad skolan ska förhålla sig till. Det som ligger till min fördel är dock är att inget görs utan mitt tillstånd och ben10s andra vårdhavare.
Det som ändå är min trygghet när jag sitter i alla dessa möten med hab och skolan samt andra aktuella individer som har sin uppgift att arbeta med min ben10 är att jag har nu 8 år av erfarenheter och lärande av verktyg, pedagogisk tillvägagångsätt och att jag dagligen observerar min son för att senare kunna handla efter.
Har hänt att denna expert på sitt barn inte varit pedagogisk men när min expertis inte tillvaratas så ligger min trygghet, min säkerhet att säkerställa min sons skolgång med den likvärdig utbildning så har jag skollagen på min sida.
Hemskolsundervisning ska inte ens finnas i en förälders tanke eller strategi men för mig ligger den där och små puttrar.
Varför ska jag behöva kämpa mer än en vanlig förälder som inte har en diagnos på sitt barn ?

Jag har börjat se dagligen hur Ben10 växer och upptäcker nytt i sitt nya liv som mellanstadieelev. Han ser, kopierar och försöker anpassa sig lite varje dag till det som är normal skoldag.
Jag å andra sidan tänker på hur han har det i klassen mer än att jag vet hur han ligger efter i jämförande med hans jämnåriga som nu går klass 5. Skillnaderna växer mer och mer även om jag arbetar med det jag har med Ben10 så kan jag omöjligt få han friskare och vara mer normal. Enda sättet att få Ben10 lyckas i skolan är att alla som är inblandade arbetar mer som ett team och att de tar till sig mina kunskaper och min expertis av pedagogisk tillvägagångsätt som jag arbetat fram ensam som fungerar.
Inget säger emot mig i varken skollagen eller styrdokumenten att jag inte får ha hemskolsundervisning.

Ben10 har inte haft mycket utbrott efter skolstarten mer än att han vill att jag ändrar tillbaka köksbordet som det var innan. Jag bytte då jag började tröttna helt på efter 4½ år att ha mitt köksbord på ett sätt. Tackar nog min granne L.E för inspirationen. ;)

En liten obetydlig förändring är en ovana och stor förändring för Ben10. Inget nytt på den fronten mer än att min mor fick smaka på ett litet sammanbrott när ben10 fick se att hon städad för rent och för fint i hans rum hemma hos henne ( mitt flickrum blev sonens rum) . Han blev så arg att han ringde till mig från sin mobil och jag tröstade så gott jag kunde med att det behövs städas men att mormor får lära sig att stöka tillbaka allt eller att han hjälper till att städa hans rum när han väl är hos henne. Deal.. men mot en lön på guldpeng för besväret då. hahaha Ja han kunde minsann förhandla fram en liten lön. :)
Mormor fick lärdomen att inte städa utan förberedelse eller egentligen att hon inte ska göra något i hans rum utan att han förbereds.
Nu over and out..l lovar dock att skriva bra oftare här istället för var 4:e eller 5:e dag.

Litet svar till lärarens öppna brev till föräldrar om uppfostran samt upplägget för hösten..

I dagens politiska samhälle av normalitet så lovas det ena och det andra. Löften som får mig ger tomma löften utan handlingar. För mig har 2 val passerats sedan jag blivit mer påverkad. Första gången var jag nyss fyllda 18 och hade inte en aning om hur framtiden skulle se ut och jag gav min röst i det första valet baserat på normalitet så som sjukvård, jobb och för äldreomsorgen. Efter att jag fick barn har detta ändrasts. Visserligen så har mitt intresse för sjukvården, jobb och äldreomsorgen inte prioriterats bort men det läggs mindre tanke på det. Nu mer handlar det  om att ge mitt barn samma rättighet av stöd som en vanlig normalt barn utan diagnos.
Samhället ser dessvärre ut som följer. Så länge du har ett normal utvecklat barn så belastas inte skolan utan kommunen kan då erbjuda och garantera detta barn/elev utan diagnos en bättre måluppfyllelse och en bättre möjlighet än vad mitt barn erbjuds. Jäävligt orättvist är det då en icke diagnos barn inte kostar lika mycket eller heller märks i statistik utan enbart under resultat över  skolans duktiga elever.
 
Mitt barn blir av skolan utifrån organisationen utstött på grund av att mitt barn och alla andra barn med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) inte inkluderade vilket enligt skollag och styrdokumenten klart och tydligt syftar att så får er ske. När ett barn utan diagnos blir mobbad så står det med i styrdokumenten och i skolagen att detta inte heller får ske men då agerar man och detta barn blir inkluderad.  Det skolan ger mig i budskap är egentligen att om ditt barn blir mobbad så får den hjälp direkt på korrekt sätt men när mitt barn inte kan lära sig på samma sätt som andra så är finns inget att tillgå i resurser.
 
Under denna vecka som varit skolstarten så har veckan varit nervöst men inte glädjade för mig eller för den delen majoriteten av föräldrar som sänder iväg sina barn till skolan. Vi föräldrar är vi som har magont, frustrationen, ilskan att bi orättvis behandlade. Arga för att just vi ska behöva kämpa för samma självklara skolresurser enligt skolagen mitt barn har rätt till. Magont för alla möten och de bemötande vi får , som våra barn kommer få under hösten.
 
Hur jag och andra föräldrar väljer att agera baseras på hur det visats sig i resultat av våra barns välmående och hälsa samt hur det fungerar. Skolan har många experter inom sitt område och visst jag har läst en lärares brev om att vi föräldrar ska fostra våra barn men då kan vi föräldrar skriva ett öppet brev till er lärare om att hur ni än gör i klassrummet så kan ni omöjligt stötta våra barn med diagnoser just för att era chefer inte vill ge er resurser, kommunen inte finner det lönsamt att lägga en budget på ert arbete för de elever som kostar mer på grund av en diagnos / funktionsnedsättning. VI föräldrar med barn med diagnoser litar på er kompetens men det vi begär av er är att lyssna  in oss och ha en dialog där vi är välkomna in i klassrummet för vi kan stå vid vårt barn utan att ha mobilen i handen för att kolla facebook.  Jag är redan igång första veckan med att ha en dialog med gympaläraren om hur vi ska motivera min Ben10 att ducha.  Hans autism hindrar honom och det skapar en viss stress att inte ha någon stöd som han haft från förskoleklassen till årskurs 2. Hans hinder  gällande autismen utgör obehag att ha vatten på sig samt att blöta håret.  Vi har kunnat arbeta på ett bra sätt hemma och förstärka denna händelse till något bra men detta kommer ta tid. Allt har sin tid.
 
Min Ben10 har ny klasslärare, ny medassistent som är kopplad till klassen men ej min sons resurs ( pengar söktes för resurs dock). Jag tvivlar inte på deras kompetens. Jag är positiv inställd inför höstenterminen som just startat för att följa upp med möten om det bästa för just min Ben10.  Vi båda är positivt inställda och tar en vecka i taget men det kräver planering, förberedelse och stöd. Fick hem i dag ett papper om att skolan erbjuder läxhjälp under eftermiddagarna efter skoltid en eller två gånger i veckan. Kul för alla normala elever tänker jag men Ni har inte en chans eller ens möjlighet att ge mitt barn en chans att kunna få hjälp med sina läxor. Nej det sker än på hemmaplan då vi vet hur vi får dem göra läxan.
 
Mitt barn ska inte behöva ha det så här kämpigt. Att jag är trött efter hans utbrott är inget jag klagar på då det är han som har det jobbiga biten och inte jag.
Hemskolsundervisning ska inte behöva vara ett alternativ men det finns i bakhuvudet utifall att Plan A till plan Ä inte fungerar.