Idag har vi mest slappat då jag varit förkyld.
Har börjat kolla mer igen på de bilder från när sonen hade sitt kalas för sina två polare och pappan även medverkade.
I ena fotografiet syns V´s pappa leka med och kroppsspråket som Ben10 hade var avslappnat och blicken var fokuserat mer på bygget men så fort Ben10s pappa anslöt sig till byggande så förändrades kroppsspråket och mimiken för Be10. Från avslappnad till stel, stressad, arg och främmande då sonen min hade spänt sina axlar rejält , hans mun var stel och likgiltig.

På ena sidan hade Ben10 en förälder som inte känner honom och som lekte för honom ( läs byggde åt ) och en pappa i andra sidan av bordet som byggde med sin egen son och Ben10. En markant skillnad till hur man umgås med barn och hur man är som person faktiskt kan påverka dynamiken mellan en förälder och dess barn.

Å andra sidan observerades ändå ett försök till att kunna umgås även om detta inte skedde under ben10s villkor.
Ska man alltid då umgås på ben10s villkor ? blev en fråga som dök upp för mig.
Mitt svar är att det helt är beroende vem det är som ska umgås med honom. Vissa behöver ända sig helt , andra inte , vissa en tredje part bara behöver tänka lite annorlunda men inte göra annat.
ett Tydligt exempel är Föräldrar till barn ska ALLTID göra efter ett barns förmåga. Ofta får ett barn med adhd höra att de måste skärpa till sig , att sitta still och inte pilla med gud vet vad. Detta är just det som är "hindret" för att kunna fungera som alla andra när man har ADHD. Tänk efter! Ni säger inte till en blind att bara börja se och bara öppna ögonen eller hur? Detsamma gäller barn med adhd och autism. Det är beroende på situationen som barnet eller den som har adhd ställs inför som avgör i vilken form omgivningen ska rätta sig. Detta har en direktkontakt med okunskap att göra. Vet man inte bättre så agerarar man heller inte bättre. Tills bättre vetande så kör man på i den stil man alltid gjort.

Undantag är om det är du själv som är förälder eller nära anhörig till någon med adhd. Ta reda på vad det är och sen frågar du mer vad det innebär för personen i fråga. Steg två är alltid att hela tiden fråga hur denna person tänker i olika avseende. Steg 3 är att fråga hur de tänker för att det är lättare fråga än att fråga varför när varför -frågor ställer fram ett hinder och man hindras från att svara.

Ett barn välter ut hela mjölpåsen under bordet en vinterdag och du behövde mjölet för att baka. Vad gör du?
Rent instiativ börjar du kanske skälla på barnet varför han (hon gjorde så. Impulsen du har är att du först blir arg och irriterad. STOP!!!!
Konsekvens blir att barnet skäms för det inträffade och blir ledsen och arg för att du i sin tur inte förstår varför du inte kunde se/tänka så som barnet tänkte.

Om du ställer frågan HUR TÄNKER DU NU? får du annat svar från barnet.

vuxen: Hur tänkte du nu?
barnet: Vill göra dig glad med att ta in snön hemma utan det kalla för det kalla blir blött inne. Vill du göra fotspår med mig?

Nu tänkte du säkert efter och din irritation du kände innan försvann och nu är det du som känner skam för att du rent impulsivt hade valt första alternativet.

I detta andra alternativ har du hört hur barnet tänkte och därefter kan du avgöra om barnet behöver ändra sig eller du eller om barnet visste om det var fel handling.
Ett barn med Adhd och autism har många tankar och de är för snabba ibland för en normalis ( läs vuxen med icke diagnos) att uppfatta att vi fastnat vid vår tanke istället för barnets tanke.