Idag har vi mest slappat då jag varit förkyld.
Har börjat kolla mer igen på de bilder från när sonen hade sitt kalas för sina två polare och pappan även medverkade.
I ena fotografiet syns V´s pappa leka med och kroppsspråket som Ben10 hade var avslappnat och blicken var fokuserat mer på bygget men så fort Ben10s pappa anslöt sig till byggande så förändrades kroppsspråket och mimiken för Be10. Från avslappnad till stel, stressad, arg och främmande då sonen min hade spänt sina axlar rejält , hans mun var stel och likgiltig.

På ena sidan hade Ben10 en förälder som inte känner honom och som lekte för honom ( läs byggde åt ) och en pappa i andra sidan av bordet som byggde med sin egen son och Ben10. En markant skillnad till hur man umgås med barn och hur man är som person faktiskt kan påverka dynamiken mellan en förälder och dess barn.

Å andra sidan observerades ändå ett försök till att kunna umgås även om detta inte skedde under ben10s villkor.
Ska man alltid då umgås på ben10s villkor ? blev en fråga som dök upp för mig.
Mitt svar är att det helt är beroende vem det är som ska umgås med honom. Vissa behöver ända sig helt , andra inte , vissa en tredje part bara behöver tänka lite annorlunda men inte göra annat.
ett Tydligt exempel är Föräldrar till barn ska ALLTID göra efter ett barns förmåga. Ofta får ett barn med adhd höra att de måste skärpa till sig , att sitta still och inte pilla med gud vet vad. Detta är just det som är "hindret" för att kunna fungera som alla andra när man har ADHD. Tänk efter! Ni säger inte till en blind att bara börja se och bara öppna ögonen eller hur? Detsamma gäller barn med adhd och autism. Det är beroende på situationen som barnet eller den som har adhd ställs inför som avgör i vilken form omgivningen ska rätta sig. Detta har en direktkontakt med okunskap att göra. Vet man inte bättre så agerarar man heller inte bättre. Tills bättre vetande så kör man på i den stil man alltid gjort.

Undantag är om det är du själv som är förälder eller nära anhörig till någon med adhd. Ta reda på vad det är och sen frågar du mer vad det innebär för personen i fråga. Steg två är alltid att hela tiden fråga hur denna person tänker i olika avseende. Steg 3 är att fråga hur de tänker för att det är lättare fråga än att fråga varför när varför -frågor ställer fram ett hinder och man hindras från att svara.

Ett barn välter ut hela mjölpåsen under bordet en vinterdag och du behövde mjölet för att baka. Vad gör du?
Rent instiativ börjar du kanske skälla på barnet varför han (hon gjorde så. Impulsen du har är att du först blir arg och irriterad. STOP!!!!
Konsekvens blir att barnet skäms för det inträffade och blir ledsen och arg för att du i sin tur inte förstår varför du inte kunde se/tänka så som barnet tänkte.

Om du ställer frågan HUR TÄNKER DU NU? får du annat svar från barnet.

vuxen: Hur tänkte du nu?
barnet: Vill göra dig glad med att ta in snön hemma utan det kalla för det kalla blir blött inne. Vill du göra fotspår med mig?

Nu tänkte du säkert efter och din irritation du kände innan försvann och nu är det du som känner skam för att du rent impulsivt hade valt första alternativet.

I detta andra alternativ har du hört hur barnet tänkte och därefter kan du avgöra om barnet behöver ändra sig eller du eller om barnet visste om det var fel handling.
Ett barn med Adhd och autism har många tankar och de är för snabba ibland för en normalis ( läs vuxen med icke diagnos) att uppfatta att vi fastnat vid vår tanke istället för barnets tanke.

Denna dag har jag inte varit med Ben10 då jag jobbat natten men jag har arbetat med att ta fram hans laktosfria tårta. Bakad i en stor bakplåt. Slutresultatet blev jag nöjd med. Ben10 hann se den när han och mormor kom och hämtade mig och stora Tårtan. Nötcream som fyllning samt grädde som jag färgat blå. Sonen gjorde tummen upp flertal gånger för smaken då han fick smaka fyllningen samt den blåa grädden.

Ben10 har inte frågat mycket efter son far mer än att jag o mor min sammarbetar med att få han vilja åka till sin pappa i de få timmar som vi arbetat oss fram. Tiden har minskats radikalt från 8 timmar till dryga 2 timmar. Ben10 drar sig och han har en stark vilja. Barn och ungdomshabiliteringen å andra sidan menar att jag låter Ben10 bestämma för mycket. Mitt försvar är att jag väljer mina fighter med min son. Han är väldigt bra omhändertagen även om han utvecklas och han har mer attityd än innan.

Sonen har inte i åtanke att vilja att ett kalas till med son far utan bara träffa honom minimalt för att bara träfffa men inget mer. Det skär lite i mig att sonens far inte anstränger sig mer än att han inte kan se vilka konsekvenser det ger för sonen som drar sig verkligen för att ens vilja åka till sin far.
Konversationen i bilen på väg till mormor handlade om att sonen kanske skulle vilja se sin pappa på sitt kalas på söndagen. sände iväg ett sms om att ha vill träffa sin far men det jag fick i svar av fadern var bara dåliga ursäkter. Så jag förväntar mig inte nåt imorgon av pappan men för sonens skull som inte i sina tankar kan förstå varför hans far inte skulle vilja träffa honom när han ber snällt. Så vidarerapport kommer imorgon om pappan dyker upp eller inte.

11 åring pojke med Adhd och autism ser som vanligt ut får mig bara det att vi har annat att ha å åtanke. Det vi har mer är skoj, vi har väldigt skoj tillsammans tack vara hans fantasi som han har som skyddsmyr mot stress o otrygghet. När jag träder in i hans lekvärld så blir han mer tryggare i sig själv. Födelsedagar firas på hans villkor vilket innebär inga jättestora fester där sonen bjuder in hela sin klass. Nej här är enbart vissa enbart inbjudan och andra vill han enbart leka med själv utan andra barn. Det är mer hans träning på att vara social. :) Man får ta det i barnets takt och utifrån hur det barnet tar in och lär sig men detta fungerar inte i samhället så som inom skolan. Det är inte barnets fel att du inte är snabb nog att uppfatta barnets tanke. Bestraffa inte , se inte som alla andra utan med förståelse och sätt er in att barnet med diagnos har det betydligt jobbigare än vad du har det så ni har inget att klaga på. Jag vill gärna vilja tilllägga som slutpunkt att jag skulle vilja klaga på att jag inte har något att klaga på om det ens är ett ämna att klaga på. hahaha

11 år har Sonen levt med mig, i 11 år har jag lärt mig av honom och än är inte lärdomarna slut med Ben10.

Glad midsommar helg på er.

Glad midsommar på er alla läsare !
Förr oss blev det en vanlig fredag fast med festligheter när denna Ben10 blev 11 år.
Han vaknade före mig då jag hade lagt mig sent natten innan för att ens kunna slå in presenterna. Han tjatade inte utan var som vanligt, fast mer uppåt väggarna merd energi så hans lille medicin på 36 mg concerta märktes inte alls.

Frukostbrickan dukades fram med stora paket som varit inslagna med kärlek fast mest lego öppnades med glädje tjut så katterna undrade varför pojken skulle ge ett skrik o ha framme presentsnören.. lekte han med dem månne? hahaha

En dag i lugn o ro där han spenderade lite med sitt lego bygge. Han var fullkomligt exalterad för lego byggen han fick så självklart skulle det byggas. Efter ett tag behövde jag en paus så vi passade på att inhandla för att baka o sånt fix inför hans kalas på söndag i all ro.
Inget utbrott eller sammanbrott på hela dagen , de kom först senare hemma hos mormor då även tant P.M kom för att fira pojken min. De fick se utbrott i sitt äss.
Hela dagen har varit underbar för oss båda . Sonen har inte haft mycket intryck att ta in mer än att smälta att han nu är 11 år och inte 10 år. Dagen till ära ringde faktiskt hans far och sa grattis. Sonen lyssnade och efter dryga 30 sekunder gav han telefonen till mig o sa att han pratat klart .
Liten gest som upplevdes av ben vara somingen grej alls. Ögonen som ben10 visade inget mer än att han hade fokus på presenterna.
Ur hans perspektiv är fadern inget att räkna mer än att de träffas lite då och då. Har satt lite hårt med ben10 att de behöver träffa varandra varje vecka i minst 2 timmar. Men likt som ben blir lite orolig över beredskaps signalen så ser jag samma liknande när han ska till sin far så det gäller att inte berätta för tidigt om när det väl är dags att gå dit. Känner mig lite som en dum mamma men det är jag inte. Jag behöver pausen om söndagar i 2 timmar även om jag har nu avlösarservice redan en gång mitt i veckan.
Jag klagar inte men mina pauser är verkligen välbehövliga ! Jag mår bättre med mina två pauser förutom när jag jobbar natt och passar på att träna hahaha

Hoppas ni kunnat ha en bra midsommar då våran blev minimal. enbart maten markerade att det var midsommar, annars så var hela dagen ägnad åt födelsedag.

...adhd och autismen skulle jag definitivt göra det! Förut skulle jag tänka mig att tveka och även till och med att vägra ge om det fanns , et botmedel som gjorde mitt barn normal. ORdet normal är negativt laddat för mig då det innefattar ett liv för mig som med Ben10 inte kan uppfyllas enlligt samhällets standard.

Mycket ska göras för att få en vanlig dag att bli till normal för oss som har npf livet. Har fått upplevelsen för samhället att vi med speciella barn som är i behov av särkild stöd vill att samhället sska ändas just för oss och för denna lilla individ som har någon form av diagnos. Självklart är det ett önsketänkande att samhället kunde fungera enligt våra önskemål men å andra sidan til vilken kostnad då i konsekvenser? konskekvens i komun budjet , på politikernivå ect..
Trollstaven kunde trolla fram ett botmedel som tog bort diagnoserna vilket till med största sannorlighet majoriteten av npf föräldrar inte ksulle tveka till att inte ta emot det då det skulle förändra deras barn och hur det är just nu.

så här tänker jag dock. Jag kämpar dagligen med att få Ben10 att fungera så bra som möjligt. Vissa dagar kräver mindre till inget arbete alls tack vare mycket som är vanor och rutiner men andra dagar kräver det verkligen ALL min kraft. I måndags var en sådan dag för mig och ben10 som vi inte haft på bra länge då utbrotten och sammanbrotten avlöste varandra. En dag jag inte tänker på vilker större kamp Ben10 själv har under allt som pågår.
Varje gång han har utbrott eller sammanbrott kan han inte berätta själv varför , han kan inte uttala sig till vad han känner eller mår. Allt jag här är hans ältande om alla karaktärer som upptar hans värld. Hans autistiska värld som i måndags dränerade mig nästan fullständigt. Detta resulterade i att jag själv hade dåligt humör och denna kombo KAN vara livsfarligt! Med detta menar jag att man inte tänker klart och ens enda uppgift är att bara hålla sig lugnt, inte göra nåt utan mer att förstå ben10 till hans agerande. Han vet inte varför allt startade utan fastnar för en sak. Jag har sörjt att han inte kommer vara som alla andra och att han under hela hans uppväxt och vucen liv alltid kommer behöva ett stöd. I måndags HATADE jag diagnoserna herr ADHD och herr AUTISM.

Ett trollspö som kunde ta bort allt skulle definnitivt inte göra mitt liv lättare men för ben10 skulle det vara avgörande . Hans ambinioner i livet blir til verklighet, en partner som älskar honom ( ja han får välja fritt vem han får älska bara jag får ett barnbarn när jag kommer upp i högre ålder... jag e ung än liksom haha)
Han kan gå på skolbal , hans utveklas och blir ett geni och är som vilket annat barn/pojke som helst. Jag skulle inte behöva kämpa för allt jag hade och ha all min kunskap för inget. Hela livet skulle var vid hans fötter ...
Men nu vad jag vet i skrivandet stund finns inget botmedel till adhd eller autism eller annan npf eller annan funkionsnedstättning. Jag skulle inte behöva kämpa med den diet sonen har nu som redan är selektiv och nu är på en aceptabel nivå, jag skulle inte behöva ta han till de verse vårdinstanser, närverksmöten hit och dit , handledning i allt och inget , inte heller förklara för alla att detta är autism och adhd i sitt ess istället att de får fortsätta tro på deåligt föräldrarskap från min sida. SÅ jag kan därför inte ha detta i tankarna , tänk om -tänket. Skulle jag ha detta skulle det gagna mig och konskekvenserna blir att jag stöter bort mitt barn, min älskade ben10.
Jag tillåter mig inte ha dessa tankar mer än att jag ser frammåt. Framtiden är ben10 men på annat sätt.

Om det fanns ett botmedel till adhd och autsim och ge ben10, skulle jag ge han det?
svaret förut hade varit absolut inte. efter i måndags så är svaret JA! ni forskare, snå er på att få fram och läs mysteriet om atusim och adhd som kan halvera eller minimera diagnserna.
Tankarna för mig till filmen "Uppvaknanden" eller "Awakenings" på engelska med Robert De niro och Robin williams i huvudrollerna.

"Filmen skildrar den brittiske neurologen Oliver Sacks, i filmen gestaltad som den amerikanske läkaren Malcolm Sayer spelad av Robin Williams. Filmen är baserad på Sacks bok Awakenings där han beskriver en rad fall med katatoniska patienter som han behandlade med det då nya läkemedlet Levodopa." ( Taget från Wikipedia)

Jag vill också ha ett normalt barn jag kan ha normala samtal med och inte som har referenser till varken fantasin eller karaktärer som i hans värld är fullt realistiska . Jag gör Ben10 så välfungernade som möjligt som om det verkar att han är normal i alla avseende.
Det är bara lite att tänka på med honom i åtanke men vi är fullt möjligt älskbara :) Vi är inte som alla andra, inte mindre värld bara mer unika.

Sommarlovet har börjat och ännu en skolavslutning som inte Ben10s fader dyker upp för att bevittna sonen sjunga med glädje om sommarlovet. Han missade något fint. Varje gång jag inser detta så inser jag även vilken lycka jag har att jag får bevittna alla ben10 s ögonblick i livet. Många trevliga utmannade men även en del som känns i mitt mamma-hjärta.

Skolavslutningen gick fint och med mig hade jag hörselkåporna utifall Ben10 inte skulle orka med att hantera med alla ljud. Lycklig blev jag av att se att han gjorde det men så fort allt var överstökat så var det mest raka vägen hem. Han hade fått nog och var inte alls mottaglig för att vara mer social än de nästan 2 timmar skolavslutningen tog. Två timmar är en envighet för normala barn ( normal= barn utan diagnos) , För ben10 blev det en långsam tortyr. Han höll på att teckna med händerna att han inte ville vara kvar och ville gå. Jag hade hela tiden ögonkontakt med honom när han satt med sin klass. Denna stund har INGEN koll på honom förutom mig. Dåligt stil från skolans sida men drar man ner resurser överallt inom skolan så är det mest synligt för de barn som är i särskild behov av stöd.


Kort om dagarna efter skolavslutningen har det varit relativt lugnt men bra jobbiga , mest idag då han har gått på mina nerver och jag på hans. Det har inte varit direkt sol och att få ut Ben10 när han redan är inne i sin favorit serie är en utmaning.

skriver mer imorgon.. höres mina läsare och stackers ;)

Har under helgen varit helt barnfri och det har verkligen varit svårt att slappna av hahaha Ben10 å andra sidan har varit lugn enligt rapporten från mormor. Han var mer besvärad av när jag ringde till honom. När jag väl kom hem efter min helg med Y så gick Ben10 från nästan från att ha somnat till klarvaken och speedad på mindre än 5 sekunder!

Utifrån hans perspektiv så var han jätteglad för att jag äntligen hade kommit hem. Det var mer spännande att se så många påsar som jag hade med mig från shopping meckat Gee-kås i Ullared.
Det som han blev helt speedad för var att han fick se en kasse full av leksaker. Vad exakt det var hann han inte att se då jag plcoakde undan det. Hans nyfikenhet väcktes och nu var det nästan omöjligt för Ben10 att ens kunna somna om själv. Det hände för mycket på samma gång att han inte kunde slappna av. Detta märkte hans autism katt Gustav och kom genast från ingenstans och hjälpte Ben10 med att tänka på annat och börja slappna av.

Katten gjorde sitt jobb väl och ville lägga sig o sova bredvid Ben10 och mig. Detta gick inte helt enkelt i början då sonen min ville ha mig för sig själv. Nu hade jag båda katter i min säng och sonen samt hans bästa leksak och gosedjur.
Till frukost innan skolan fick han öppna ett paket vilket var till glädje för sonen men nu kom det nya utmaningen av att han nu vill öppna ett paket varje dag tills hans födelsedag kom! Efter att jag hade förklarat enkelt varför han snällt fick vänta så accepterade han detta . Nu är allt undan plockat men däremot har jag nu Ben10 som försöker leta sig fram till vart kassen med alla presenter kan tänkas ligga haha

Imorgon är det den officiella första umgängestiden med avlösarservicen vilket jag ser det som stort och bra! Är lite sur för att jag inte fick min vilja hörd då jag tyckte att jag behövde en kontaktkompis till sonen vilket inte var fallet. handläggaren lyssnade verkligen in och efter funderingar och bearbeting av det som sades så förstår jag syftet med avlösarservicen. Vi testar får vi se!
Avlösarpersonen J kommer hämta Ben10 i skolan och de ska ut och bowla efter skolan. Jag tror det blir riktigt bra. mitt delema blir vad jag själv ska göra. Funderar på om jag ska sova längre samt träna innan jag får hem honom eller varför inte passa på att handla för två veckor medan jag kan ? Jo ni ser att möjligheterna är oändliga även om syftet för mig under tiden de ses är att jag ska göra något som jag verkligen gillar för att få koppla ifrån allt med NPF har att göra med.

Idag träffade jag en annan NPF förälder men vi pratade gott om allt annat. Bara att få komma ut och träffa en vän betyder mycket vilket det gjorde denna gång även om jag inte träffar den jag nästan alltid umgås med haha.
Det är lättare att spy galla över vissa saker o allt med någon annan npf förälder. Det handlar mest bara om attt lyssna och bara vara en vän.

Dagen kom för att vi skulle få besök av de två personer som ska ta hand om Ben10 eller ja, Avlösarservicen. Jag vet inte om sonen min uppfattade min nervositet men han tittade bra många gånger ut genom köksfönstret och frågade mig flertalet gånger om när de skulle komma. Jag var lite förberedd på att säga varför det skulle besöka oss. När de väl kom så visade sig att Ben10 tog det väldigt bra! Han öppnade dörren och sa att nu kommer det två experter. Tror mig lite att de blev glada att höra en sådan kommentar haha

Ben10 som inte är för övrigt någon social kille förutom när han är med familjen eller någon han känner och känner sig trygg med så är han inte mycket för att prata men idag pratade han själv mycket med dessa två grabbar. Otroliga som visade på en gång att de var erfarna verkligen. Jag stod mest i bakgrunden och observerade . Blev glad inom mig att det bubblade ur sonen min att han ville berätta det ena och det andra om vad han tycker om att göra och vad han är bra på. Det blev rätt många karaktärer som han rabblade upp. Grabbarna i sig presenterade sig och förklarade lite hur de jobbar och sonen tog in även om han inte tittade dem i ögonen ( Autistiska personer har inte ofta ögonkontakt men någon som pratar med dem).
Första träffen blev jättebra och jag fick ett schema av dem om vem som skulle komma när och så. Sonen ville ha kort på dem för sitt bildschema.

Jag sammanfattar första besöket som perfekt lyckat! varför kanske ni frågar? jo de ställde rätt frågor till ben10 utifrån hans nivå, De pratade på ett enkelt språk, mycket konkret berättat och de hade redan bakgrunden till hur att bemöta honom. Detta är guld!

Första träffen blir i nästa vecka och det blir en tur till bowling hallen. Nåt Ben10 verkligen gillar!