Man tar allt dagligen en steg i taget. Jag kan inte göra annat än just att ta ett steg i taget när det gäller allt som innefattar Ben10s problematik.

Jag kan erkänna att innan jag fick Ben10 oroade jag mig för allt möjligt samt hade tankarna om att jag inte dög som människa. Alla söker efter detta bekräftande som säger att man duger.

Jag inser att efter ett ex antal år med sonen så är andras omdömmen om mig ( som dessutom inte ens känner mig eller tror sig veta hur de är) inte bekymmrar mig för jag bygger inte mitt liv kring vad andra tycker och anser om mig.