Mina reflektioner om kalaset.
Det var helt underbart att sonens far kunde komma efter att han med dåliga ursäkter försökte skippa det. Jag märkte att fadern inte pratade med sonen utan mer ytligt och jag vet inte om det sved att jag såg så bekväm ut trots 3 timmars sömn efter mitt nattjobb. De njöt verkligen av att sonen hade det bra med sina vänner så att för honom att se att någon annans pappa lekte med hans son måste ha svidit.
Jag blev däremot glad för att ben10 far ansträngde sig efter sin egen förmåga att göra sonen glad vilket uppnåddes
genom att han enbart dök upp.
Jag var helnöjd och så även Ben10 även om det tog på hans krafter. Han stängde in sig genast i ett rum hos mormor. Mycket att bearbeta men kontentan av det hela ett bra firande där alla inblandade förstår varför ben10 efte dryga 2 timmar bad sina gäster att gå hem. Ingen ifrågesatte eller sa nej men vi är ju bjudna så nu ska vi stanna.
Ur Ben10 s perspektiv är det bra jobbigt att vara i ett rum med två uppsättningar föräldrar plus sina egna för att fia honom. Han pratade inte mycket med någon mer än när han blev tilltalad. Blicken gavs till enbart mig mest med ett leende.
Kommentaren jag fick som bekräftelse påatt jag gör rätt med sonen var att han ville att sin egen far skulle lära sig att vara mer pappig från sin kompis v.Ws pappa.
En direkt konsekvens av när en förälder väljer att spendera mindre tid medvetet med sitt barn.
