Mycket är på mitt huvud.. mycket som inte går att beskriva.

I samma person som jag är en förälder till Ben10 så är jag stark för honom. Men för någon annan är jag inlindad men inte lika stark i form att jag inte längre står stadigt Jag ifrågestätter vissa gånger om jag gör rätt i mina val och beslut som berör mig personligen som individ och som förälder men även som jag expert kan se är allra bäst för Ben10. För hans del är det enkelt att se att mamma gör sitt bästa.

Ben10 - Vilken tur att du är min mamma, du är så bra på det här jobbet!


Sonen min har sagt denna mening till mig gång på gång på olika sätt. Han är inte på något sätt besvärlig för mig, han har ett besvär som vi inte bett om det bara finns där. Inget vi kan på verka att försvinna utan bara göra det bästa av situationen, livet som är vårt och inte är ett problem. Hindret som kommer i vägen för oss är okunsskap.

VI hanterar saker på olika sätt. behöver hjälp att ta itu med känslor som rör det som vi vuxna kanske inte alltid vet bäst om.
Döden är ett av dem. Döden gör sig påmind att det kommer ske en dag, när vet ingen så vida man inte är klarsynt så att säga ( typ medial ) Ben 10 har varit lite före sin tid och har redan intresserat sig för att det kommer ske och han har kanske inte kopplat än i medvetandet att det kommer ske någon i familjen snart.

Jag som ensam förälder i dagsläget( ja jag är ensam med sonen även om pappan finns med i bilden så är det som sagt jag som tar tyngsta lasset) vet ibland inte i vilken ordning eller riktning jag ska ta det. Jag hittar svar som passar Ben10s nivå,

Sorg, lycka, glädje, aggressioner , irritationer finns med oss på ett eller annat sätt som vi hanterar men inte tänker på hur det görs.

Ben10 är som en tornado av allt i känslor och reda upp allt en i taget när han vill prata om en sak som kanske hänt för flera dagar sedan kan för en otränad person inte vara enkel att förstå.
Allt görs utifrån hans perspektiv och från vad vi har, inte med vad vi inte har.

Förut blev det lätt att jag sa nej, inte mindre än 100 ggr men nu säger jag inte det förens det är absolut nödvändigt..
nu svarar jag nej på en fråga av han istället för att säga nej till något han är på väg att göra som han inte själv inser är farligt.

Inatt rullar tankarna helt för mig om allt möjligt.
Jag har ilska , sorg, glädje, lycka och kärlek som blandas och det enklaste är att döva ner känslorna i en burk i form av att man hamnar i ett missbruk av cigg, drog, eller dryck av alkoholhalt.
Det jag behöver är springa! SPRINGA
Ut i skogen o jogga men jag kan inte det.. visserligen är det natt nu men mina begränsningar är att jag inte kan ta en jogging runda när det passar mig. Jag får vänta tills helgen kommer eller träna under tiden Ben10 är i skolan. Oftast är det annat som måste göras som är kopplat till min egen utbildning.

Det har inte varit lätt att hålla masken för mina klasskamrater , höra hur de gnäller för lite medan jag i tysthet tänker att ni får mer än gärna ha mitt liv, sen får vi se vem som gnäller!

Innan någon klankar ner på någon anans liv så ha i betänkhet att det finns orsaker bakom. Sedan att man bara ANTAR att det är på ett sätt betyder inte att det är så. Jag klagar inte över mitt liv, det jag behöver av allmänheten är förståelse. Jag vet att jag är stark. Men livet har heller inte varit enkelt för mig. Jag gör det bästa av det jag har.

Med Ben10 lever jag fullt ut och har lycka varje dag.
Ja vi bråkar, och tjafsar och har oss men så är väl en familj som binder sina familjeband starkare eller ?

Känns som luften gick ur mig nu när jag fick detta ut..


Fortsättning följer....