Det har varit några omtumlande dagar med bland annat mig själv och Ben10.
Utvärdering av utredningen gjordes igår och mycket har inte hunnit sjunka in för mig.
Mycket frågetecken samtidigt som sorgen finns i mig kan jag ändå glädjas för  Ben10 och att det han har alltid finns taktiker för hur man ska hantera det. Idag har jag inte velat vara jag. Jag vill krypa ur mitt skinn och bara vara någon annan stans.  En plats där jag kan gråta hejdöst. Tankar som snurrar är oftast att jag kan göra misstag. Jag tänker mycket på om jag gör det så händer detta och gör jag inte detta så kommer inte detta att ske. Mycket som måste smälta och enbart mig själv att bolla ideer . Jag är stark för Ben10 som inte allti är medveten om hur jag hanterar allt innåt.

Jag hann prata av mig lite med bästa T som varit i mina skor tre gånger med två av barnen som T har. Jag kan känna viss ledsamthet i att de ska flytta men för T och familjen så är det just det ända rätta.
Jag har turen att ha en stark  barnvakt när det behövs.  För en  förälder som får veta något om sitt barn är inte det lättaste och för skolan så är perspektivet att det är ännu ett barn med särkilt stöd  som behöver  det ena och det andra för att klara av skolan.  Här vill jag poängtera att skolan / skolor kan göra misstaget att vara helt kalla i bemötande då de enbart tänker i att möta föräldrar. Skillnad på bemöta och möta är stor!
Möta är att helt utan känslor ge fakta och bemäta är att ha även den andra personens perspektiv och förståelse i åtanke när man har en dialog med varandra och framför allt  extra viktigt när det är föräldrar.

Hela denna vecka har varit en neråtgång för min del man jag har mystigt sett hållit upp humöret i bästa mån och bara förtsatt. Detta är farligt då det finns tendenser till gå in i väggen och helt stressa sönder mig själv. Jag är VD för sjutton gubbar  i företaget BEN10.  Jag har haft huvudverk  sedan i lördags kväll och det har inte släppt ännu. Börjar misstänka att det är kroppen som säger ifrån med stressen som finns i mig.