Denna morgon blev det inte nåra bekymmer eller bråk av någon art med Be10. Det som blev var huruvida det skulle ätas frukost hemma eller på fritids. Jag har inte behövt ha morgo fritids men är ha själv vill ha så ka jag ite göra annat än att låta honom pröva detta. Ha ka evetuellt tröttna helt på det och ite vilja ha det igen.
Idag blev det lite förvirring med är jag sa att Be10 kude ha med sig si gosedjur" gustav" med till frukost på fritids. Resurse TL Berättade för Ben10 att detta var inte tillåtet och Be10 såg på mig med en funderade min som sa
" .. Me du sa ju??? ""
Be10 fick nu två bud men vilket skulle han lyssna på var frågan. DÅ jag fortfarande befann mig i närheten och såg detta fick jag förklara mitt misstag. Ben10 förståd nu och jag kunde gå till jobbet utan att det skulle bli större problem.

Idag i jobbet fick jag frågan hur jag orkar vara involverad och så kunnig i min sons behov.
Svaret är enklet. Jag måste! Jag har inte annat val eller andra alternativ.
När jag sedan förklarade utan bekymmer hur våra dagar ser ut och vad jag måste tänka på att göra och inte göra fick jag en förvånande blick och kommentaren. Oj så krävande arbete förutom att ha ett barn och så ska du ha ett barn med en diagnos.
Jag har inte reflekterat över allt arbete som det faktiskt behövs för att hålla min son inte bara lugn men  låta min son vara delaktig och hålla honom glad samtidigt som dagen inte är för krånglig att förstå.
Detta är ett arbete som jag inte tänker på utan jag utför det bara. Då detta har blivit automatiserat så gärs mycket utan eftertanke när med sonen vissa rutiner blivit den samma. Det trygga som görs fungerar på morgoen och varför ska jag bryta en vana som fungerar så perfekt på morgonen?

Igår fick jag snällt vänta en timme innan ben10 var klar med fritidsgympan. Det  var bara för mig att invänta på att det skulle sluta då inga andra alternativ fanns. Om sonen ville gå hem direkt hade han gått fram till mig och sagt att han var glad att se mig.
Denna gång så tittade han på mig och gav mig ett tecken att vänta eller vara med i gympan.
Jag tog hans andra förslag. Jag passade på att prata med Fritidspeagogen C som har erfarenhet av att jobba med barn som Ben10. Det var skönt att få lite bekräftelse på att jag kan agera så som en mor och inte som pedagog. Men min inre pedagog har alltid förklaringar och teorier till varför allt ting händer. Pedagogen säger mig varför när min inre mamma röst bara vill säga... MEn varför i hela friden?
Det är bra att ha den där två inre rösterna som komplitterar mig vilket gör att jag inte blir en curlingmamma.
En del har kallat mig för det men detär enklet att kalla mammor med barn med speciella behov just för det. För oss handlar det om att få barnet att växa UTAN att varken ta till rösten med arg ton, eller besviken ton.
Det handlar om att finna metoder och strategier som fungerar och ändra på det som inte fungerar så bra.
Att göra föräldra biten utan att verka stressad, arg eller skrika gör nämligen ingen verkan på Ben10 och det får då en motsatt effekt. Varför tillverka bråk när det inte behöver finnas?
Så innan någon kallar mig för Curlingförälder så ska dem gå i mina skor.
Ska jag nämna att jag inte kan lämna Ben10 till vem som? Med mig fungerar allt jag önskar så som att Ben10 kan leka med en ny vän hemma hos kompisen.

Idag kom en vän till mig och fråga denna sak om pappadelen för Ben10.
varför han inte har mer tid med ben10. Ja denna fråga ska inte jag besvara utan det får pappan svara själv på.
När en pappadiskussion dyker upp med mig och Ben10 kan jag bara bekräfta sonens tankar och reda ut lite funderingar han har kring hans pappa. 
Jag har mina minnen kvar och kan inte få mina bekräftade av min far för att få min egen uppfattning av honom. Det jag gör med Ben10 är att han får göra sig sin egna uppfattnin om sin pappa precis som han får bilda sig en egen uppfattning om andra människor och om omvärlden. Det jag stöttar han i är att hjälpa honom reda ut hans tankar så det blir relevanta för honom.
Ett barn med ADHD tolkar inte världen så som vi gör utan det som är relevant för oss blir kanske helt orelevant och kaos för barnet. Tänk på detta ni.
Sedan detta med att tro en massa saker. TRO får ni göra i kyrkan men veta får ni gärna göra mer.
Jag får inte tro saker om min älskade son Ben10 utan jag måste veta. Och vet jag inte så frågar jag honom vad och hur han menar.

På hans önskningslista står ett gustavshus överst.
Jag är inne i min andra vecka i att få honom att förstå att detta är enabart en bild och man kan inte köpa detta någon stans? I hans värld så är allt köpbart. Detta är en bild som vi såg via skattemyndigheternas skrattsida på facebook.  Det är kaos för Ben10 att förstå vad som är vad och relevant när bilden i sig säger att jo detta är visst relevant.
Vad säger ni?