Igår passade jag på att träffa rektorn för att ta reda på hur barn och ungdomshabiliteringen (HAB) kom in i bilden.
Enligt noteringar som fanns var det en remiss från de olika kontroller som gjorts  för att kolla läs och skriv-utveckling så fastnade han i en av dessa kontroller. Sonen var visserligen sen i språket och fick av den anledningen gå  kolla hörsel och  syn för att bland annat utesluta biologiska orsaker.
Sonen fick godkänt på de vanliga kontroller utan anmärkning. BVC hade skrivit en remiss till barndoktorn för att kolla upp och när vi väl befan oss på barnkliniken så fick läkaren se att han var livlig. Jag fick avge rapport hur vi klarar vardagen. Förr  var vår situation fullständigt i kaos som innebar ständiga bråk.

För att bryta en ond cirkel behövs det att jag behövde gp utanför min egen trygghetszon och  våga ta hjälp.
Jag minns att mycket fick jag göra själv även om jag vid denna tidpunkt bodde med sonens pappa. Men som kvinna tar man sig nog an det större ansvaret. Sagt och gjort. Efter läkarbesöket blev det ett möte på förskolan som han gick på vid denna tidpunkt och vi pratade mest om vad som kan göras, vad som skulle göras.

Jag minns inte mer direkt på alla möten som jag inte antecknade om, men jag fick en känsla av att jag under graviditetens gång hade enbart gjort fel. Jag gjorde inte det ena eller det andra för mitt ofödda barn.
jag lade mycket skuld på mig själv  för vad jag kunde ha gjort och varför jag inte gjorde på annat sätt. En tes var att de tre pencilinkurer för urivägsinfektion jag hade i början av graviditeten hade en viss påverkan enligt mig själv och nån enstaka i min omgivning. Vi godkännde denna orsak just för varför sonen var sen i utvecklingen.
Jag minns även hur ledsen jag var inombords. Det bästa stödet kom från min mamma. Gud bevare henne.

Under ett möte med alla inblandade människor så kopplades hab ( Barn och ungdomshabiliteringen) in som partner och vid denna tidpunkt så beslöt jag att separera från sonens pappa.
( Separationen hade ingenting med sonen att göra !)

När sonen hade gått till logoped och till bvc en massa för olika kontroller så kom vi in på att utreda sonen för att ta reda på om det finns annan orsak för att lättare hjälpa honom.
Då blev svaret Vissa ADHD drag och vissa autistiska drag på utredningen. Nu i dagens läge har ADHD delen mer uttrycks sig i sonen och mindre av den autistiska delen minskat men det finns dock där.
Nu ska vi börja med en ny utredning detta år och det ska bli intressant att se vad utredingen kommer att visa. Som en snart färdigutbildnad fritidspedagog så analyserar jag sååå dant min egen son och försöker redogöra hur jag kan lägga upp exempelvis läxläsningen bättre. Matematiken funkar lite så där bra men ibland jättebra. Det jag gör för att använda som hjälpmedel får hans leksaker hjälpa till eller nu senast det inköpta superpennan som jag och sambon min inhandlade på VASA museumet i stockholm och kulramen från IKEA.

Alla goda råd är bra utom de dåliga och vi prövar gärna allt en gång.
Vi borde egenkligen ha mer  kaos eller mer konflikter sonen och jag men jag tror min deltagande att vara effektiv och vara i framkant med sonens utveckling så har jag kunnat vara där som stöttning.

Återkommer med bilder om sonens hjälpmedel hemma för läxläsning.