HEJ mina läsare! Jo jag vet attjag inte skrivit på bra länge. Anledningen har varit att jag inte vetat om jag ska lägga ner bloggenhelt eler bara byta samtalsämne. Mitt beslut kom idag då jag behöver skriva av mig angående min sons diagnos. eller ja . JAg är kritiskt mot diagnoser över lag och att det inte sätter en ettiket på hur en människa ska vara. Men en diagnos kan hjälpa till att göra världen mer tydligare om man vet HUR man ska göra eller tänka. I början så skrek jag en hel del åt min son. Han vitte inte varför det blev skrik fårn min sida när han inte viste heller om han gjort fel eller vad det hadnlade om. Nu är jag mycket mer utbildad och har mycket mer kunnskap så idag är jag den bästa mamma jag kan vara för honom. Det gäller att ha tålamod och ha försåtelse för HUR ett barn med adhd ser på världen. Jag såg den förut så som jag gissade mig till. Nu vet jag hur han tänker och varöfr han gör vissa sker. Nu kan det bara bli bättre. Hänger ni med på min resa omhur det varit och om resan om framtiden? Fortsätt då läsa denna blogg :)